Idag på tvåårs dagen av detta brott minns vi detta med sorg. Vi sörjer alla de oskyldiga människorna som blev de första offren för en krigsaggression Europa sedan det andra världskrigets slut.
Den Natoledda KFOR-styrkan övertog ansvaret för Kosovo från den suveräna Förbundsrepubliken Jugoslavien den 11/6 1999. Den jugoslaviska ordningsmakten inklusive inrikesstyrkorna drevs ut ur Kosovo. I det tomrum de lämnade mördades tusentals och åter tusentals av Kosovos icke- albanska, bofasta befolkning, serber, zigenare, judar, katolska muslimer och även kosovoalbaner, som inte sympatiserade med terroristerna. Antalet mördade kommer aldrig att redovisas. Denna etniska rensning och detta veritabla folkmord var sanktionerat av världens enda supermakt. Den har genom maktspråk visat att den ställt sig utanför internationell lag och att detta är accepterat av omvärlden. En svensk civilpolis som jag träffade i januari berättade, att när han kom till sitt polisdistrikt vid Pristina, huvudstaden i Kosovo väntade 200 ouppklarade mordfall på honom och antalet nya mord uppgick till sjuttio i veckan. Barn och ungdomar tilläts mörda minoritetsgruppernas åldringar. De vuxna albanerna kalkylerade med att barnen inte skulle straffas. Vilken skörd kommer denna draksådd att ge? Det finns i Sverige personer på hög nivå som förklarar att de kan förstå dessa s.k. hämndaktioner.

Även i den oberoende internationella Kosovokommissionens rapport förekommer dessa åsikter. Ändå lämnade Sverige blodshämnden bakom sig, redan på medeltiden, när Stockholm var en fiskeby byggd på pålar.
1999 i juni, efter beslut i FN:s säkerhetsråd fick KFOR, i FN resolutionen 1244, som uppgift att säkerställa tillbakadragandet av de jugoslaviska >styrkorna från Kosovo och att avväpna den kosovoalbanska separatistgerillan UCK. Denna avväpning blev inte av, och detta har resulterat i att det nu uppblossade gerillakriget i det lilla landet Makedonien blivit möjligt En säker miljö skulle enligt FN-resolutionen skapas i Kosovo så att alla flyktingar skulle kunna återvända. Inte heller detta har åstadkommits. Ingen enda av de hundratusentals serber som fick lämna sina hem i Kosovo har kunnat komma tillbaka. All hjälpverksamhet har satsats på albanerna. De har alla kunnat återvända, även om de inte alltid vill. I Sverige har de chartrade planen till Kosovo förblivit tomma. Resnärerna har gått under jorden.

I resolutionen ingick en internationell, civil administration i Kosovo. Den är otillräcklig och man bygger nu upp ett rättssystem där kosovoalbanska terrorister är bland dem som utbildas till soldater, poliser och domare. Rättssäkerheten är därmed helt obefintlig. En s.k.säkerhetszon, inrättades en halv mil in i Serbien längs gränsen till Kosovo. I den säkerhetszonen har bara lokala serbiska poliser fått vistas. Där i Presevodalen har de kosovoalbanska terroristerna trappat upp våldet. De har mördat poliser och sprängt polisbilar. Människorov har skett så gott som dagligen. Försvinnanden har inte klarats upp.   Den senaste tiden har våldet också ökat i gränstrakterna mellan Serbien och Makedonien. Presidenten Vojislav Kostunica skrev när han tillträdde som president i oktober 2000 ett brev om den ohållbara situationen i Presevodalen till FN:s generalsekreterare Kofi Annan. Om inte FN agerar kommer den jugoslaviska armén att gå in i området för att skydda den utsatta civilbefolkningen. Efter mer än ett halvår med massakrer på civila serber, får nu den jugoslaviska armén ta ansvaret för en del av säkerhetzonen inne i Serbien. Nu får serberna ta hand om samma terrorister som de inte fick bekämpa i Kosovo 1998 och 1999. Då bombade "västvärlden" hela Jugoslavien sönder och samman för att hindra dem. Nu är situationen en annan. USA vill inte ta kampen med sina tidigare allierade i UCK. När den serbiska armén nu gått in i området har oron dämpats.

De senaste veckorna har kosovoalbanska terrorister i stället intagit byar inne i Makedonien och omringat den näst största staden Tetovo. Makedoniens utrikesminister Srdjan Kerim har vädjat om stöd. FN:s säkerhetsråd har fördömt det extremistiska våld som har spritt sig från Kosovo in i Makedonien Anfallskriget mot förbundsrepubliken Jugoslavien kom till stånd genom den amerikanska utrikesministern Madeleine Albrights manipulationer. Hon utövade utpressning mot UCK-gerillan för att de skulle acceptera Rambouilletavtalet. Om de sade nej skulle de inte få vapen över gränsen från Albanien och inte pengar från exilalbanska konton i Europa till sitt krig. Då gav de efter och skrev på. Serberna fick inga acceptabla alternativ, så det var klart på förhand att de skulle säga nej. Milosevic fick som planerat skulden för att fredsförhandlingarna brutit samman. Bara bombningar återstod nu. Europa ställde upp, t.om Sverige. Om allt detta kan man läsa i Kosovokommissionens rapport. Det måste vara ett olycksfall i arbetet. Kosovorapporten är i övrigt en partsinlaga för ett etniskt rent albanskt Kosovo. Detta har både statsministern och utrikesministern avfärdat. Kosovorapporten har därmed ingen legitimitet längre.

Den största skulden till att hela Europa nu står inför att dras in ett storkrig har Clintonadministrationen och "västmedierna".  I går uttalade FN:s generalsekreterare Kofi Annan sitt starka stöd för att Carl Bildt ska stanna kvar som FN-sändebud på Balkan. Det var ingen nyhet som medierna ansåg värd att fömedla. Carl Bildt är den enda officielle svensk som haft en från USA avvikande mening om krigen på Balkan. Inte ett ljud eller en rad om detta återges idag. På samma sätt var det när Ingvar Carlsson fördömde Natos bombningar för två år sedan, som ett brott mot folkrätten, eller när Lena Hjelm Wahlén kritiserade Natos bombningar för att sakna målsättning och förvärra flyktingsituationen. Medierna har ett politiskt mål när de väljer de nyheter för folket. På mediernas agenda står ett nytt krig på Balkan. Ansvaret för att de inte blir så har nu FN och EU, med Sverige som ordförandeland.

Tack alla Ni som ställt upp med oss idag för solidaritet med Jugoslaviens folk, för upprättelse, för rättvisa och fred! Kom med i Jugoslavienkommittén!

HEM