| TUFF på Balkan |
Lina Vuskovic skriver från Belgrad:
Dear Swedish friends,
Over here, we are all shocked by the meaningless murder of Anna Lind. We very well know how each of you personally feel and how you shall spend next days in disbelief, anger and true sadness.
I deeply believe that, again, you will strongly reaffirm values of your society that we all consider as exemplary. Let the knowledge that you are not alone this moment give you strength to endure. Good people in the whole world are with you in their thoughts.
Sincerely yours
Lina, Sept 2003Vad gör TUFF:s Balkangrupp?
I svenska massmedia har vi följt mänskligt lidande hos civilbefolkningen under de krig som förts på Balkan. Barn, kvinnor och gamla har flytt, lidit och dödats i både Bosnien och Kosovo.
På Serbisk mark varken pågår det eller har pågått något krig, men krigens offer finns också här. Över en halv miljon flyktingar från etniskt rensade områden i både Bosnien och Kroatien lever i Serbien. Försörjningen av dessa flyktingar, tillsammans med handelsblockad och ständigt ökade krigsutgifter har ödelagt den enkla människans tillvaro.
Vi i TUFF har valt att driva två projekt i Serbien. Ett för pensionärer i Belgrad och ett för en barnavdelning på ett regionsjukhus i Loznica. Det är en stad belägen sydväst om Belgrad vid floden Drina, några kilometer från bosniska gränsen.
Lina Vuskovic och pensionärer i Belgrad.
Lina är en kvinna som lyckats med konsten att samla in pengar från olika håll i Europa för att hjälpa pensionärer i Belgrad. I september -98 underhölls 18 pensionärer genom Linas försorg. Till största delen går hjälpen till mediciner, som är dyra och svåra att få tag på.
I Slovenien, som tidigare tillhörde Jugoslavien, tillverkades medicin till hela landet. Det betyder att nu måste Serbien importera den medicin de behöver.
Men många får också hjälp med värmekostnaderna eftersom elen är mycket dyr. Lina berättar att många av hennes pensionärer lever på 400-600 skr/månad. TUFF stöder Linas verksamhet ekonomiskt. Hon lämnar alltid tydliga redovisningar till oss och förmodligen också till de övriga finansiärerna.
Barnavdelningen på sjukhuset i Loznica.
Loznica ligger nära den bosniska gränsen, vilket gjorde att sjukhuset, som är ett regionsjukhus, tog emot tusentals skadade från Bosnien under kriget. Invånarna består därför till 40% av flyktingar, många med psykiska krigsskador vilket påverkar hela sjukhusets verksamhet.Barnavdelningen ligger i en tvåvånings flygelbyggnad. På bottenvåningen är en klinik eller vårdcentral för barn inrymd och en trappa upp finns sjuksalar. Deras ekonomi är mycket dålig, personalen går i månader utan lön. Föräldrarna får själva köpa den medicin barnen behöver eftersom sjukhuset inte har råd. Vi i TUFF har förutom pengar skänkt nappflaskor, lakan, kramdjur, tvål, inhalatorer, schampo och en del annat.
Men under 1988 har det vuxit upp ett stort problem: Barnavdelningens tak är trasigt. Det regnar in så pass mycket att sjuksalarna inte går att använda. Vi i TUFF letar därför efter möjligheter att få ihop pengar till reparation av taket.
Kontaktperson för TUFF:s Balkangrupp är:
Sylvia Ljungdahl
Renlavsgången 30
135 35 Tyresö
tel 08 - 742 14 42
mobil 070 - 715 64 82
Rapport från Lina Vuskovic, Belgrad. Sept.-99 Översättning från engelska |
| Tack för ert
engagemang, vilket jag alltid varit medveten om. Här är alla oroliga och rädda
framförallt för vintern och dess förhållanden och för möjligt politiskt våld. Det
är redan uppenbart för alla att det är inget gott att vänta från den nuvarande
regimen som inte avgår frivilligt. Folk är extremt fattiga. I går meddelades i oberoende medier att genomsnittsinkomsten är 80 tyska mark i månaden, alltså ca 360 kr. De 189 000 serbiska flyktingarna från Kosovo tas inte om hand och är förtvivlade. Skolåret har startat men utan flyktingeleverna. Många flyktingar finns i offentliga parker t ex i Kraljevo och Kragujevac. Regimen visar inget tecken på att lösa deras situation och ger dem inte flykting-status så de kan inte resa till något tredje land. De gamlingar jag försöker hjälpa är alla vid liv. De förses med nödvändiga läkemedel och kontantstöd och det blir alltmer betydelsefullt, eftersom det är inflation och deras små pensioner har inte höjts på över ett år. För närvarande funderar jag på hur jag skall kunna ge dem extra stöd till mat under vintern, då matpriserna ökar hela tiden och jag måste få pengarna att räcka fram till våren. På problemet att värma bostäderna finns ingen lösning. De som har centralvärme kan inte vänta sig att det är tillräckligt och de som har elektrisk värme kan vänta sig ännu mindre. Tyvärr har folk under alla dessa år övergivit traditionella metoder, såsom ved och kol, och det finns inte längre lämpliga installationer för det. Så ni kan förstå hur välkommet stödet från Tuff är. Tack så väldigt mycket! Personligen delar jag mer eller mindre det öde som drabbat alla vanliga människor här. Ett enda synligt resultat är en bok som utkommit i Frankrike med några av mina e-postbrev. Författare är Seka Peinovic och bokens namn är "Printemps sous les bombes" [Våren under bomberna]. Massor av tack och tillgivenhet och många hälsningar till alla i Tuff. Lina |