För färskare uppdateringar under sommaren:
www.tyresoradion.se


 

Snart på 25:e året!

2010 års

 -Radio   

Nytt Radio Tuff varannan vecka !

En ny halvtimme Radio TUFF kommer  varannan söndag kl. 17 på Tyresö närradio 91,4 MHz och hörs sedan i två veckor i taget på "Slingan"  tillsammans med andra program.
 

Slingan går även på Internet:   www.tyresoradion.se

Kolla även våra bloggar!

Vill du få aktuell programinformation per e-post varje vecka?
Anmäl dig till Ake.Sandin@tyresoradion.se
 

 Skriv av adressen!  

Gamla grymheter ursäktar inte nya! Bertrand Russell

 

 

 

Jättebra presenter:

1) Mangogrammet för tre olika tillfällen finns att köpa av Tuff.
   För 100 kr blir det 20 mangoträd i indiska Dharampurs många
   små fattiga byar.  För 200 kr 40 träd osv. osv....
   2009 blev rekordår för Mangogram!

 

2) Väldigt fina kort ritade av elever vid Tuff-skolorna i Indien.
    Tre kort (A5)  inklusive kuvert för 20 kr, tio kort för 50 kr.

 

Beställ av mig på e-post eller på 08-712 44 63, så blir jag glad hälsar

Åke

 

Tyck till du också!

Tyresöradion, inklusive Radio Tuff, får många synpunkter från lyssnare/läsare.
Många hundra av dem finns i fliken ”Sagt om 91,4” på
www.tyresoradion.se  

Du är också välkommen att höra av dig med omdömen.

 

 

 


Radio TUFF
nr 1268
 

 

 

PROGRAMLEDARE:  

Åke Sandin, tel 08-712 4463

Monica Schelin,  tel 712 2581


Hej i värmen!

 

Tyresöradion tar inte sommarlov, så här nedan kommer texter från Tyresö Ulands- och FredsFörenings RADIO TUFF (nr 1268) söndag 18 juli kl 17 och sedan 3 ggr per dygn till den 1 augusti på 91,4 MHz och på webben www.tyresoradion.se , där man också i fliken ”Arkiv” kan lyssna på senaste årets Radio Tuff och se många hundra omdömen om radion i fliken ”Sagt om 91,4”.

 

     Välkommen du också med dina synpunkter! Har alltid förvånats över att

                                         kamrater i fredsrörelsen så sällan hör av sig.

 

 

Veckans rosor delas ut till en DN-skribent, en medarbetare i Radio Tuff, en före detta kabinettssekreterare, Tuffs Afghanistanhjälp, en författare och publicist, och radions lyssnare/läsare.

 

En lång intervju med 127-åriga Svenska Freds’ 30-åriga ordförande Anna Ek om vapenexport, propagandalögner, Irak, Afghanistan, Palestina, icke-våld, medarbetare m m.

 

Åke Sandins krönika har rubriken ”Kampen för fred under 127 (!) år” och innehåller axplock från Svenska Freds’ mångåriga verksamhet.

---------------------------------------------------

 

Något av detta här nedan.

Åkes Krönika

 

Kampen för fred under 127(!) år. 

Nyss hördes i Radio Tuff en lång intervju med Svenska Freds’ unga ordförande Anna Ek. Därför några korta axplock om världens äldsta ännu existerande fredsorganisation:

 

 De senaste åren har duktiga unga kvinnor varit i ledningen för ärevördiga Svenska Freds-och Skiljedomsföreningen. Annas föregångare var Frida Blom och Maria Ermanno. Men under de första 115 åren var det bara män i ledningen för föreningen.

 

När Svenska Freds 1883 grundades på en bar i Stockholm var männen helt dominerande. De var då främst liberaler, som ansåg att det var oändligt mycket bättre att konflikter löstes genom skiljedom än genom krigiskt massmördande. Lägg gärna märke till att liberaler på den tiden och åtskilliga år framåt kallades för vänster. Särskilt lyckliga över den beteckningen torde dagens liberala folkpartister inte vara. Kanske inte heller vänsterpartisterna.

 

Förste ordförande var publicisten och riksdagsmannen S A Hedlund. Bland andra medlemmar de första decennierna märks August Strindberg, Hjalmar Branting och ”stinsen från Tumba”, Klas Pontus Arnoldson, som 1908 fick Nobels fredspris.

 

Vid unionskrisen 1905, då svenska militarister ville ge ”norrbaggarna en läxa”, demonstrerade Svenska Freds under parollen ”Fred med Norge”. Jag minns hur en norskfödd Tyresöbo blev så imponerad av det att han i många år varit en mycket värdefull Tuff-aktivist.

 

När de flesta svenska medier under kalla krigets mest frostiga decennium på 1950-talet agiterade för blågula atombomber stod Svenska Freds i centrum för motståndet. Journalistveteranen Bertil Svahnström, redaktör för Svenska Freds’ tidning FREDEN, grundade Kampanjen mot Atomvapen, som lärde oss att demonstrera på andra dagar än 1 maj. Några år senare skulle han också vara huvudorganisatören av de internationella ”Stockholmskonferenserna om Vietnam”. 

Innan Per Anders Fogelström blev Svenska Freds’ ordförande (1963-77) skrev han den banbrytande lilla boken ”I stället för atombomb”, som bland annat inspirerade oss i Tyresö att 1967 bilda en ulands-och fredsförening, TUFF, som ännu är mycket aktiv. Där föreslog han en radikal omrustning: Militärmiljarderna skulle användas till att minska fattigdom, svält och förtryck i uländerna. Inget land skulle ha råd med den politiska kostnaden att angripa ”ambulansen Sverige”, menade han.
 

Under 1980-talet, då Europa av både öst och väst blev nedlusat av kärnvapenbärande missiler gick Svenska Freds i spetsen för väldiga demonstrationer, till exempel när tiotusentals människor i protest och hand i hand bildade en kedja de många kilometrarna mellan USA:s och Sovjets ambassader i Stockholm. Och på den tiden vågade föreningen gå motvinds genom att 1985 ge sitt fredspris till Ingemar Myhrberg, som hade skrivit boken ”Ubåtsvalsen”. Den avslöjade tidigt att mediernas och militärens många larm om att sovjetiska ubåtar vimlade i svenska vatten var propagandamyter, en insikt det skulle ta många år för etablissemanget att lika motvilligt som lågmält erkänna. Myhrberg var för 25 år sedan bland de första som intervjuades i Radio Tuff.

 

Flera tuff-aktivister har gjort fina insatser i Svenska Freds, Anders Nystedt och Monica Schelin som vice ordföranden, andra som ledamöter i centralstyrelsen eller på annat sätt aktiva, såsom Franko Luin, Göran Flodman, Håkan Edvardsson, Katarina Lindell, Lena Sandin, Carina Amnér, Gunilla Tovö och Margareta Svahn.

 

På 80-talet avslöjade Svenska Freds illegal eller korrupt svensk vapenexport, vilket bland annat ledde till att indierna sedan dess har använt ordet Bofors som ett skällsord. Under det senaste decenniet har svensk vapenexport fyrfaldigats.

 

Kärnvapnen är ännu ett dödligt hot mot allt liv på vår planet. Du behövs alltså i Tuff, som är en lokalavdelning av Svenska Freds! Sätt in 200 kr (80 kr för familjemedlem) på Tuffs pg 16 01 37-6 och du blir medlem!


Åke Sandin

 

ROSOR  
 

....till              DN-Kultur, som (9/7) publicerar en artikel av Mikael Löfgren, som tycker sig se en lovande förändring i de terroriststämplade organisationerna Hamas och Hizbollahs taktik. De har inspirerats av Ship to Gaza, menar han, och påpekar att de alltmer övergår till ickevåldsmetoder, alltså civil olydnad, rättsprocesser, protestmarscher och bojkotter i stället för självmordsbombare och raketer.

 

....till              Radio Tuffs Hampus Eckerman, som på sin blogg www.motbilder.se med statistik belyser de påtagliga skillnaderna i palestiniers och israelers öden under 2000-talet: Mångfalt flera palestinska barn och andra civila har dödats jämfört med israeler. Många tusen palestinier är politiska fångar i israeliska fängelser. Över 10 000 palestinska hem har förstörts och ett par hundra israeliska bosättningar har anlagts på palestinskt område. Något liknande har på punkt efter punkt inte drabbat israelerna.

 

....till              Förre kabinettssekreteraren, FN-ambassadören m m Pierre Schori, som (AB 5/7) skriver under den ironiska rubriken ”För USA – i tiden”. Det handlar om den svenska insatsen i Afghanistan, om vilket han tycker att det borde vara
"en bjudande plikt för Sverige att frigöra resurser för att bli en stor fredlig aktör, i samarbete med FN och regionen till stöd för det afghanska folket och dess nationsbygge”. Han skriver ”att Afghanistan har blivit ett stort svart hål för Sveriges och Europas fredsbevarande insatser under FN-flagg”
och ”att den så kallade  FN-mandaterade insatsen styrs inte av FN, inte ens av Nato, utan av USA”.

 

....till              Tuffs insamlingskonto pg 79 36 36 -2, från vilket det på nytt nu har skickats 5 000 kr till fattiga krigsdrabbade i Afghanistan. Det är via Nasira Omidys kontakter i sitt gamla hemland som dessa summor förvaltas effektivt och kommer de mest behövande till hjälp. Tuff har främst finansierat jättebra projekt i Indien med 300 000 kr per år men också kunnat bidra med mindre summor inte bara till Afghanistan utan också till Guatemala, Bagdad och Belgrad.

 

....till              författaren och publicisten Göran Greider, som i DN (7/7) skriver under rubriken ”Gärna värnplikt men hellre på åkrar och i vårdhem”. Att helt avskaffa det svenska försvaret inklusive det så kallade insatsförsvaret och i stället satsa på social värnplikt är hans förslag. Han skriver:
 ”Då skulle vi inte kunna bidra till en och annan ’fredsframtvingande’ –det är ju det Orwellska ordet- militär insats under Natobefäl. Vi skulle också missa möjligheten till den speciella patriotiska sorg som alltid sveper över en nation när döda soldater flygs hem, en sorg som på ett märkligt sätt utplånar minsta känslighet för de civila dödsoffren av en annan nationalitet än vår egen.”

 

....till              de lyssnare/läsare som hör av sig med synpunkter på radion på e-post ake.sandin@tyresoradion.se eller på telefon 08- 712 4463 och som glädjande ofta beställer  Mangogram för att gratulera eller kondolera, så att ännu flera mangoträd kan planteras  bland indiska Dharampurs fattiga byar.

 

 

 

 Mangogram
En smart lösning på ett vanligt problem!
Finns i tre utföranden:
Grattis - Blomma - Minne

Något för dig?

 

Gillar du Tuffs insatser ? Då är du välkommen som medlem.
Att vi får många stödmedlemmar uppmuntrar våra frivilligt arbetande aktivister.
Årsavgiften är 200 kr för enskild och 80 kr för familjemedlem på samma adress.
Välkommen!  Använd Tuffs plusgiro 16 01 37 - 6 

Obs! Tidigare sändningar nedan
Fy, fy!Flera finns HÄR på Tyresöradion - Radio TUFFEn snyltgurka!


Radio TUFF
nr 1267
 

 

 

PROGRAMLEDARE:  

Åke Sandin, tel 08-712 4463

Monica Schelin,  tel 712 2581


Hej och god fortsättning på sommaren!

 

Tyresö Ulands-och FredsFörenings Radio Tuff hörs med ett nytt program första gången varannan söndag kl 17 på 91,4 MHz (lokalt) och på www.tyresoradion.se (världsvida). I sommar sänts Radio Tuff första gången med ett nytt program söndagarna den 4 och 18 juli och 1 augusti kl 17 och sedan tre ggr/dygn under två veckor.

 

Programmet i korthet för Radio Tuff 4-18 juli. Tema ickevåld:

En lång intervju med Lennart och Åsne Liedén. De tillhörde de fyra som för drygt 40 år sedan skrev boken ”Fredspolitik – Civilmotstånd”, banbrytande för förståelsen av icke-våldets ideologi och metoder. De intervjuas om detta men kommer också in på det som hände med projektet Ship to Gaza för en dryg månad sedan.

 

Monica Schelin och Åke Sandin delar ut ”veckans rosor” och läser citat från kända icke-våldsanhängare.

 

Det ändrade Radio Tuff betyder under några sommarveckor att de regelbundna medarbetarna Hampus Eckerman och Marianne Stieger inte återkommer förrän till hösten. Men Hampus har en omfattande blogg www.motbilder.se , där hans humor och provokationer kan avnjutas.

 

---------------------------------------------------

 

Något av detta här nedan.

Därtill en extra osänd betraktelse längre ner.

 

Åkes Krönika

 

 

Den nödvändiga ickevåldskampen 

På vapen, soldatutbildning och andra krigsförberedelser satsas det årligen i vår värld tusentals miljarder kronor, som skulle kunna användas till att göra människornas liv drägligare. På vapen kan man alltså tjäna storkovan, i det militära kan man göra karriär och nå höga positioner.

 

På fredliga metoder att lösa konflikter satsas inte mycket. Inte heller utbildas någon för att använda icke-våld eller civilmotstånd. Här finns det inga kortsiktiga egenintressen som sporrar. Ändå har den krigiska metoden dödat många miljoner människor under vår livstid, inte minst civila. Men icke-våldet har många kloka människor på sin sida. Så här skriver den kände amerikanske professorn Noam Chomsky:

 

”Den uppfattningen att motstånd mot kriget konsekvent bör gå på icke-våldslinjen förefaller mig ovedersäglig. Taktiskt sett är våld absurt.”

 

Författaren Bosse Gustafson skrev:

 

Ska våldet avgöra, då förlorar alltid folket”.

 

Den amerikanska sångerskan Joan Baez undrar varför vi måste lära oss att döda varandra och tillägger:
”Människan organiserar, köper, säljer, tränar våld. Vi som pläderar för icke-våld vill organisera den motsatta sidan. Det är just det som icke-våld är, organiserad kärlek.”

 

Redan för över tusen år sedan fastslog den romerske politikern Cicero (106-43 f.Kr.): 

”Det finns två sätt att lösa konflikter, genom överläggningar och genom våld. Det förstnämnda sättet lämpar sig för människor, det senare för vilddjur”.

 

Martin Luther King Jr hävdade:

 ”Icke-våld är ett mäktigt och rent vapen. Det är ett vapem utan motstycke i historien, vilket skär utan att såra och förädlar den människa som brukar det. Det är ett svärd som helar.”

 

Och sjuårige Kalle berättade:

 ”Min mamma säger att man ska slåss med ord. Det är därför det är sånt himla liv här. Tänk om USA och Vietnam hade stått och skrikit åt varann i flera år, va hesa dom skulle ha varit, men inte döda!”

 


Åke Sandin

 

Tuff-medlemmarna Lennart och Åsne Liedén, skrev för drygt 40 år sedan tillsammans med två andra boken ”Fredspolitik – Civilmotstånd”)

 

ROSOR  
 

....till              Bergtorpskolan i Täby som genom ett dagsverke i slutet av vårterminen jobbade in 58 860 kr till Tuffs projekt bland många tusen fattiga indiska barn. Från det frivilligt arbetande Tuff skickas varje krona oavkortat till indiska partners, som i många år visat hur effektivt de använder pengarna och får dem att räcka till förbluffande mycket bra.

 

....till              Tuffs indiske partner Bhikhu Vyas, som skriver att projektet just har försett halvsvältande småbönder med 110 000 kg ris. De fattigaste småbrukarna har också erhållit utsäde av hög kvalitet för att kunna öka skördarna, samtidigt som dammar anläggs för att möjliggöra konstbevattning och därmed två skördar per år. Och i Dharampurs 200 fattiga byar har hittills 100 000 mangoträd planterats, delvis tack vare de mangogram som glädjande många solidariska köper av Tuff för att gratulera eller till minne av någon bortgången.

 

....till              Tyresöspelet, som den 8-30 juni spelades ett dussintal gånger vid Tyresö slott. Det var verkligen högtidsstunder. Humor och allvar blandades, överklass med dem som arbetade och slet, lekfullhet med historiska återblickar från den företagsamma slottsfrun Maria Sofia de la Gardie till våra dagars Bollmorakvinnor. Ett stort fång rosor till manusförfattaren och slottsspöket Sven Lionell, regissören Kina Sellergren och många aktörer, sångare och musiker.

 

....till              Svenska Freds, Kristna Freds med flera frivilliga organisationer, som finns i det ”säkerhetspolitiska sommartorget” under Almedalsveckan 4-10 juli för att debattera krigsjournalistikens makt, den ökande vapenexporten, Ship to Gaza, svenskt bistånd med mera.

 

....till              Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg som i frän polemik mot samma tidnings kolumnist Johanne Hildebrandt om Afghanistan bland annat skriver (29/6):
Hildebrandt har rätt i att det i första hand är arbetarklassen som tar värvning. Som om det skulle ursäkta kriget. Det är tvärtom en stor tragik genom hela världshistorien, att småfolket tvingas bli kanonmat. Det finns ingen anledning att håna dem för det, däremot är det ett tungt skäl varför vi måste få ett slut på eländet”.

 

....till              två modiga filmmakare, som vågar ta upp nedtystade krigsförbrytelser. Den ena är amerikanskan Ann Morrison, som vid ett framträdande i Toronto i  midsomras berättade om den filmserie i sju delar hon arbetar på. Den har titeln ”The Forgotten Genocide” [Det glömda folkmordet] och handlar om de 14 miljoner tyskar som etniskt rensades från öst- och mellaneuropa vid andra världskrigets slut. Minst två miljoner av dem dog/dödades. Och tjecken David Vondracek har fått sin dokumentärfilm om massaker på tyska civila efter kriget visad i tjeckisk TV.

 

 

OSÄND BETRAKTELSE!

Hej i sommarhettan!

 

I dag 13 juli lade jag in texten nedan på www.tuffsandin.blogspot.com

 

 

Bertrand Russell och Per Anders Fogelström 

 

Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1267) hörs tre gånger per dygn till den 18 juli. Den söndagen kommer ett nytt Radio Tuff, första gången kl 17. Men i det program som sänds tills dess är bland andra två beundransvärda människor citerade.

 

Det ena citatet lyder:

 

Så länge vi är vid liv ska vi fortsätta att kämpa för världsfred och allmänt mänskligt broderskap. Vi vädjar som människor till människor till människor: Kom ihåg att ni är människor och glöm allting annat!”

 

Och det andra har texten:

 

Vi måste våga se framåt och knyta an till visionen, det ideala. Vi lever och dör bara en gång, varför skulle vi då inte göra det med ansiktet mot hoppet och i tron på en framtid för våra barn och vår värld.”

 

Det första skrevs av engelsmannen Bertrand Russell (1872-1970). Han hade redan i början av 1900-talet skaffat sig ett världsrykte som matematiker och filosof. Ett halvt århundrade senare fick han nobelpriset, fast i litteratur. Under första världskriget kastades han i fängelse för sina protester mot kriget. Efter andra världskriget blev han den internationella förgrundsgestalten i kampanjerna mot kärnvapen.

 

Russell vägleddes av förnuftet och fick ofta kämpa i motvind. Alltså blev på gamla dar lite passé bland de trendlisor av båda könen som med känsla och opportunism dominerade debatten.

 

Att jag började beundra Russell beror inte på att jag är särskilt filosofisk. Det var snarare hans kvickhet jag föll för. I sin ”Västerlandets filosofi” kvaddar han filosofen Friedrich Nietzsche. Denne hade långt före Adolf Hitler lanserat läran om övermänniskan och hyllade ”den blonda besten”.

 

I motsats till Russell, som gifte sig fyra gånger, var Nietzsche ungkarl. Ändå trodde han sig veta hur vi andra karlslokar skulle bete oss: Går du till kvinnan, glöm ej din piska!” Russell kommenterade: ”Nio kvinnor av tio skulle ha lurat av Nietzsche hans piska. Han visste detta och höll sig därför undan från dem”.

 

Russell blev hela 98 år och det var rökningen som en gång förlängde hans liv. I en flygkrasch strök nästan alla passagerare med. Russell, som satt i rökavdelningen längst bak i planet och bolmade, klarade sig. Ännu har det inte inträffat att ett flygplan baklänges dammar in i en bergvägg. 

 

Två dagar före sin död 1970 dikterade han sitt sista uttalande: ”Att anföra grymheter i det förflutna för att rättfärdiga sådana i dag är grovt hyckleri”. Det var adresserat till Israel men gäller nog många fler länder.

 

Russell tillhörde en av de mest ”blåblodiga” brittiska adelssläkterna.
Det andra citatet var skrivet av en söderkis, Per Anders Fogelström (1917-1998). Han var en våra mest  folkkära författare . Dessutom oerhört produktiv, för det var inte bara ”Mina drömmars stad” han skrev.

 

I slutet av 1950-talet var Fogelström en centralfigur i kampen mot kärnvapen. Under det kalla krigets frostigaste decennium agiterade de flesta svenska tidningar för svensk atombeväpning. ”Ohygglighet är i detta sammanhang effektivitet, fastslog Dagens Nyheter. Och dess färgstarke chef Herbert Tingsten betecknade konventionellt försvar som ”pilbågar”. Enligt en opinionsundersökning 1957 var flera svenskar för blågula kärnvapen än mot.

 

Men på bara ett par år svängde opinionen så markant att det blev politiskt omöjligt att skaffa dessa förintelsevapen. Starkt bidragande orsaker till det ökande motståndet var bildandet av AMSA, Aktionsgruppen mot svensk atombomb, och utgivningen av boken ”I stället för atombomb”.

 

I båda fallen stod Fogelström i centrum. Tillsammans med Barbro Alving, Bertil Svahnström, Ulrich Herz med flera genomförde han en intensiv debatt- och mötessäsong. ”I stället för atombomb” skrev han tillsammans med dåvarande studentpolitikern och reservofficeren Roland Morell. De föreslog en radikal omrustning: Militärmiljarderna skulle användas till att minska fattigdom, svält och förtryck i uländerna. Inget land skulle ha råd med den politiska kostnaden att angripa ”ambulansen Sverige, menade författarna.

 

Fogelström var 1963-1977 ordförande i Svenska Freds och redaktör för dess tidning FREDEN och efterföljaren Pax. Med enorm arbetskapacitet och stor diplomatisk förmåga ledde han organisationen under Vietnamkrig och politisk turbulens. 1971 gav han ut fredshistoriken Kampen för fred – berättelsen om en okänd folkrörelse. Och till hans 70-årsdag hade två av hans efterträdare på ordförandeposten, Tomas Magnusson och jag, sammanställt boken ”Från Platon till PAF – Citat om krigets vansinne och fredens nödvändighet, från Platon till Per Anders Fogelström”.

 

Per Anders Fogelström var en de allra bästa och duktigaste människor jag haft förmånen att känna och samarbete med.

-------------------------------------

Åke Sandin med en text ej sänd i Radio Tuff

 

(PS: I det Radio Tuff, som läggs på söndagen den 18 juli kl 17, intervjuas Svenska Freds’ nuvarande ordförande Anna Ek)

 

 


Radio TUFF
nr 1266
 

 

 

PROGRAMLEDARE:  

Åke Sandin, tel 08-712 4463

Monica Schelin,  tel 712 2581


Hej och god fortsättning på sommaren!

Åke, tel 08 - 712 4463

 

Här nedan kommer texter från Tyresö Ulands- och FredsFörenings RADIO TUFF (nr 1266) söndag 20 juni kl 17 och sedan 4 ggr per dygn till den 4 juli på 91,4 MHz och på webben www.tyresoradion.se , där man också i fliken ”Arkiv” kan lyssna på senaste årets Radio Tuff och se många hundra omdömen om radion i fliken ”Sagt om 91,4”.                    Välkommen också du med dina synpunkter! 

 

Över 790 texter från Radio Tuff finns på www.tuffsandin.blogspot.com , de senaste sändningarna också på www.tuff.fred.se där det finns massor av annan Tuff-information.  

 


”Veckans rosor” delas ut till en tuff-ordförande, två solidariska skolor, en israelisk journalist, en palestinsk fredskämpe, en israelisk fredsaktivist, en fredsordförande, en medarbetare i Radio Tuff, solidariska människor och till dem som går med i Tuff.

 

Åke Sandin är inte lika förtjust i kunglig pompa som i fotboll. Hans krönika heter ”Bröllopshysteri och studsande boll”.

 

Marianne Stieger berättar om dansk midsommar, trevliga lyssnarreaktioner och en bortglömd översättarinna av Pippi Langstrumpf.

 

Hampus Eckerman diskuterar ett märkligt sätt att håna Hells Angels, litiumfyndigheterna i Afghanistan, den påstådda minskningen av blockaden mot Gaza och tvivel på att det sydkoreanska fartyget sänktes av en torped.

---------------------------------------------------

 

Något av detta här nedan:

 

Åkes Krönika

 

Bröllopshysteri och studsande boll 

Många klagar så här i juni över bröllopshysteri. En söt tjej gifter sig ju med en kille från Ockelbo och det blev ett himla väsen, som om inte unga människor har parat ihop sig i alla tider.

 

Nu har den här bruden gener från många olika länder. Det har vi för all del alla. Själv har jag aldrig vågat ägna mig åt innetrenden släktforskning, är alltför rädd att hitta hästtjuvar och horkarlar bland mina förfäder. Men säkert har jag förfäder och förmödrar med finskt, samiskt, tyskt, judiskt och vallonskt och annat ursprung. Vallonskt, ja, har alltid tyckt det vara fånigt när så många stolt säger att de har vallonska rötter. Sedan vallonerna kom till Sverige har vi alla haft uppåt tusen förfäder av olika sorter.

 

Men bruden har flera utlänningar i sin släkt bara under de senaste generationerna. Hennes mamma är tyska liksom hennes farmor. Hennes farfars mor var engelska, och just för 200 år sedan valdes ättens första verkliga stamfader till svensk kung. Sverige hade då året innan förlorat Finland och höjdarna på den tiden tyckte det var klämmigt och lovande att få en krigserfaren fransk marskalk som högsta tupp. Han hette Jean Baptiste Bernadotte, uppvuxen i landsortshålan Pau, ett slags franskt Ockelbo.

 

Den här söta bruden slipper väl att som sin farsa spöka ut sig i amirals- eller generalsuniform. Men svensk krigsmakt passar på att göra en PR-grej av hysterin  genom en stor uppvisning i sina färdigheter, den största på många år, bland annat med dånande stridsflygplan. Det gör inte bröllopet billigare för oss skattebetalare. 

Som ”halvlapp” tycker jag det är trevligt att en norrlänning, låt vara från rumpnorrländska Ockelbo, äntligen får del av de feta apanage som vi skattebetalare förser den här familjen med. Den här killen gifter in sig i en medeltida tradition, det svenska kastsystemets sista utpost. Vi ska alltså inte förhäva oss alltför mycket, när vi tycker att det indiska kastsystemet är en konstig sedvänja.

 

Samtidigt pågår ju VM i fotboll. Om jag är likgiltig inför kunglig pompa är jag som sportfåne desto mera intresserad av fotboll. Harvade själv under många år på tuviga planer vid Höga kusten och sedan på något jämnare mark i Rågsved. Det enda vi fick gratis på den tiden var fria resor till bortamatcherna. I dag är dessa skickliga fotbollsspelare i VM extremt välavlönade mångmiljonärer, eftersom pengapåsen styr också idrotten. Någon påpekade att elitspelarna numera är springande och sparkande checkhäften.

 

När jag intervjuar duktiga unga idrottsmän kaxar jag ibland till mig och berättar att jag ett år blev utnämnd till Rågsveds bästa fotbollsspelare. Då ser de förvånade, ja rentav tvivlande ut, och en och annan obehagligt nyfiken typ frågar i vilken division Rågsved spelade i på den tiden. Då byter jag snabbt samtalsämne eller travesterar Caesar: ”Hellre den förste i denna håla än den andre i AC Roma”.

 

Ett par gånger spelade jag fotboll i fångsammanhang, ena gången med Stockholms studenter mot fångarna på Hall. Andra gången var jag själv vapenvägrande fånge och vi ”fångjävlar” mötte Täbypolisen. Minns att jag då var mycket motiverad och härjade vilt över hela planen.

 

Under lyckliga år på 70-talet sparrade jag unga lovande tjejer i tennis. En av dem tog sedan många svenska och nordiska mästerskap plus internationella titlar och var redan då aktiv i Tuff och fredsrörelsen.

 

”Vin, kvinnor och studsande boll” var länge min paroll. När jag av misstag råkar säga det numera, undrar elaka -- men gud hjälpe ganska klarsynta kompisar-- om jag i dag klarar av något annat än vinet. Ja, ”så kan det gå”, ett uttryck som Kurt Vonnegut ofta upprepade i ”Slakthus 5”, den ännu mycket läsvärda boken om Dresdens förintelse 1945.  


Åke Sandin

Jag står här på ett torg

Svensk text: Lars Forssell, 1958
Fransk originaltext och musik: Boris Vian (”Le déserteur”), 1954

Jag står här på ett torg.
Ett cirkuståg passerar.
En clown, en vind passerar.
Men jag är full av sorg.

 

Mitt hjärta är en sång.
Den handlar om hans läppar.
Den handlar om hans ögon
som spelade en gång.

 

O, säj, Ni som är här,
vad skulle Ni då höra,
vad skulle Ni då göra,
om den som som Ni har kär

blev borta i ett krig
till ingen, ingen nytta
där mänskor blev förbytta
som djävlarna med dig.

Jag står här på en square.
Det regnar i mitt hjärta.
Det säjer i mitt hjärta
att han är inte här.

 

Fast fåglarna ger hals
och träden gröna vaknat…
jag ser det med min saknad.
Jag ser det inte alls.

 

För den som jag höll av
har stympats, bränts och satsats,
förlorats, glömts och kastats
med andra i en grav.

 

Vem spelar detta spel
med blod och svett och tårar,
med kulsprutor och bårar…
Jag vet att det är fel.
Ni vet att det är fel.

 

Jag vet att jag är dum.
Säg ingenting om riken,
de Gaulle och politiken,
för då så blir jag stum,

 

men säj, hr President
om ni har tid att svara…
å, kunde Ni förklara
det onda som har hänt?

 

Vem är det som ställt till
så vi som är som andra
ska slåss emot varandra
fast ingen av oss vill?

 

Oh, alla ni med makt

jag ville bara säga:

Låt människorna leva

och gör som jag har sagt!

 

Oh, gör som jag har sagt! 

 

MARIANNE STIEGER: .

Ett midsommarkåseri från Limhamn 

Kära lyssnare,

Jag hoppas ni har hunnit vila ut efter allt det kungliga bröllopsfirandet i Stockholm

Här i Malmö har vi tagit firandet med en nypa salt. Vi är liksom inte så kungliga av oss härnere.

 

Men fira, det förstår vi oss på härnere ändå. Ännu syns dock ingen rök från Danmark, men onsdagen den 23 juni kommer vi att insvepas i röken från alla "Sankt Hans aften-eldar" om västvinden ligger på. Danskarna är kloka. De ruckar inte på sina traditioner. Är det Hans aften så är det, och det är den 23 juni. Inget snack om saken! Den kvällen går man ur huse och tänder eldar och grillar och firar den helige Johannes Döparens afton. Midsommardagen den 24 juni är helig och helgdag för danskarna. Vad gör vi i Sverige? Vi hattar fram och tillbaka, bara för att kunna fira midsommarafton en fredag och få två lediga dagar. Själv tycker jag det känns rejälare att hålla på gammal tradition. Jag skall nog skåla tvärs över sundet när eldarna tänds den 23 på aften.

 

 

Kära lyssnare, inget gör mig gladare än möten via etern. Minns ni ett kåseri för några veckor sedan, där jag skildrade budgetexperten Kurt Heinigs karriär från skomakarson till hedersdoktor vid KTH? En kväll i förra veckan fick jag ett telefonsamtal från en kvinna som via olika kanaler hade hört talas om kåseriet i Radio TUFF och som nu presenterade sig som barnbarn till denne man. Under tiden vi har mejlat har ett märkligt familjeöde rullats upp inför mina ögon. Nu fick jag detaljerna om Kurt Heinigs flykt undan nazistregimen 1940, men jag fick också veta vem hans hustru var: en bortglömd centralgestalt i svensk barnlitteratur.

 

I omgångar har jag i olika sammanhang berättat om Astrid Lindgren och hennes liv och diktning. Men aldrig hade jag tagit reda på vem som översatt hennes första böcker till tyska. Och nu fick jag veta det. Kurt Heinigs hustru Cäcilie var den som satte tyska ord på Pippi Langstrumpf, Pippi in Taka-Tuka-Land och ytterligare sex  av Astrid Lindgrens barnböcker. Hur det kom sig? Jo, förlaget, där Kurt Heinig gav ut sina böcker, hette Verlag Friedrich Oetinger, och det var dit Cäcilie vände sig, när hon, nyligen kommen till Sverige med sina tre barn, fick Pippi Långstrump i sin hand. Oetinger nappade på förslaget och det fick det nedläggningshotade förlaget på fötterna igen. Nog är även detta en saga, eller hur?

 

Vill ni veta, kära lyssnare, vem Kurt Heinigs barnbarnsbarn hade som tennistränare? Jo, ingen mindre än Lena Sandin, vår programledares dotter. Tala om märkliga sammanträffanden. Fram för fler glada möten i etern!

 

Nu önskar jag er alla en glad midsommar, även om det inte sker förrän den 25 juni. Njut av midsommarens alla ljuvligheter: fågelkvitter, ljumma vindar och susande björkar, hälsar från Limhamn 


 

Marianne Stalbohm-Stieger

ROSOR  
 

....till              lokaltidningen Mitt i Tyresö som (8/6) tog in en insändare av Sylvia Ljungdahl, ordförande i både Tuff och Tyresö Kvinno- och Tjejjour. Den hade rubriken ”Höj statusen på frivilligarbetet!” och där nämns Tuffs biståndsinsatser så här:
”På Tyresöradion hörs tre lärare från Kumla skola entusiastiskt berätta om många utmärkta biståndsprojekt i Indien, vilka under 40 år har finansierats av Tyresö Ulands- och FredsFörening (TUFF). Skolor har ställt upp med dagsverken. Det har skett genom att Tuff-aktivister framträtt med många hundra oavlönade bildvisningar inte bara i Tyresös skolor utan också i många skolor ute i landet. På så sätt har tiotusentals svenska elever fått information om hur sämre lottade jämnåriga har det, till exempel i Indien. Där finns många skolbyggnader, elevhem, brunnar och andra projekt med Tyresönamn. Men inget om detta kan man hitta på kommunens hemsida. Har ens Tyresö Barn- och utbildningsnämnd lagt märke till Tyresöskolornas prestationer i Indien?”

 

....till              Tyresö skola och Alléskolan i Floda, som i slutet av vårterminen gjorde dagsverken. Tyresö skola jobbade in ca 40 000 kr och Alléskolan uppåt 50 000 kr. Det är välkomna bidrag till de många Tuff-projekten bland fattiga indiska barn. Observera att allt arbete i Tuff och Radio Tuff sker oavlönat, så att varenda krona oavkortat kan skickas till projekten

 

....till              Den israeliska journalisten Amira Hass, som bor i Ramallah på Västbanken och som i DN (14/6) skriver under rubriken ”Inneslutning på absurda nivåer”. Om Gaza skriver hon bland annat:
 ”Israel har väckt uppmärksamhet genom att förbjuda införsel av makaroner men tillåta kanel”. Hon anser att Israels mål med restriktionerna är att få Hamas på fall, men tillägger: ”Hamas har bara blivit starkare och kunnat demonstrera uppfinningsrikedom och förmåga att både stävja intern opposition och dra till sig stöd från internationella aktivister som annars är ideologiska motståndare till dess metoder och filosofi. Belägringen stärkte Hamas till den grad att palestinska konspirationsteoretiker är övertygade om att det varit Israels avsikt från första början.”

 

....till              Radions Studio Ett och DN, som (10/6) uppmärksammade att den palestinska fredskämpen och kväkaren Jean Zaru fått Anna Lindh-priset. Hon säger:
”Det finns ljuspunkter, men tyvärr försvinner de goda nyheterna bland alla svarta rubriker. Det har genomförts flera ickevåldsaktioner, men de får inte utrymme i medierna.”

....till              den gamle israeliske fredsaktivisten Uri Avnery, som i DN (8/6) ironiserar över israelernas vana att alltid framhålla sig som offer. Han anser att ”de är offer för inkompetenta ledare, oansvariga politiker och de medier som matas av dem”. Han tycker, att det var vansinnigt att utmåla kommandosoldaterna som angrep Ship to Gaza som offer och frågar:
”Tungt beväpnade soldater från ett elitkommando bordar ett skepp på öppet hav mitt i natten, från sjön och från luften – och det är de som är offren?”

 

..

....till              127-åriga Svenska Freds’ 30-åriga ordförande  Anna Ek, som i fredstidningen Pax, som Tuff-medlemmar får med medlemsavgiften, skriver under rubriken: ”Barockt med statligt stöd till vapenexport”. Där berättar hon om att i sommar tillkommer en ny myndighet. ”Försvarsexportmyndigheten”, konstigt namn, eftersom försvar knappast går att exportera. Anna uppger att syftet är att främja den svenska vapenexporten och skriver:
 ”Inte nog med att Sveriges vapenexport ökat med omkring 400 procent det senaste decenniet eller att vi är världens näst största krigsmaterielexportör per capita. Nu inrättar regeringen dessutom en statligt institutionaliserad lobbyorganisation för vapenindustrin.”

En längre intervju med Anna hörs i Radio Tuff från den 18 juli)

 

....till              Radio Tuffs Hampus Eckerman, flitig bloggare på www.motbilder.se, som nominerar en ny kandidat till Nobels fredspris efter att i många år föreslagit sultanen av Brunei, som ”aldrig anfallit något grannland och är en hejare på att skaka hand med alla sina undersåtar”. Hampus skriver nu: ”Sultanen av Brunei må förlåta mig men i år har jag faktiskt en bättre kandidat till Nobels fredspris. Det visar sig att det skapats en kampanj på internet för att ge Nobels fredspris till Pete Seeger. Pete Seeger är inte bara en av de mest kända fredssångarna i världen, han är också en person vars glädje lyser igenom i musiken, en som mer än någon annan bidragit till att världens alla länders låtskatter uppmärksammats. Han är – som någon på Youtube uttryckte det – en naturkraft.”

 

....till        de solidariska människor, som förutom medlemsavgiften skickar gåvor till Tuffs plusgiro 16 01 37 - 6. Redan under 2010 har gåvor till Tuff på  7535 kr och till Radio Tuff på 3320 kr lämnats av dessa generösa. Allt arbete i Tuff och Radio Tuff sker oavlönat i folkrörelsernas stolta tradition Men hyran för Tuff-lokalen kostar liksom sändningsavgifter för Radio Tuff och för porto, telefon med mera. Tuff belastar inte heller skattebetalarna, eftersom vi inte har några offentliga bidrag utan får lita till medlemmarna. Ett stort och varmt tack!

 

....till        dem som beslutar sig att gå med i Tuff. Det gör man genom att betala en medlemsavgift på 200 kr för enskild och 80 kr för familjemedlem, det vill säga annan på  samma adress. Som medlem får man fredstidningen PAX, regelbundna utskick av Tuff-bladet och Tuff-kalendariet. Gör slag i saken genom att använda Tuffs plusgiro 16 01 37 - 6 !!

 

 

Om Pete Seeger: http://sv.wikipedia.org/wiki/Pete_Seeger

   Kalendarium
 


Radio TUFF
nr 1265
 

 

 

PROGRAMLEDARE:  

Åke Sandin, tel 08-712 4463

Monica Schelin,  tel 712 2581


Hej och god fortsättning på sommaren!

Åke, tel 08 - 712 4463

 

Här nedan kommer texter från Tyresö Ulands- och FredsFörenings RADIO TUFF (nr 1265) söndag 6 juni kl 17 och sedan 4 ggr per dygn till den 20 juni på 91,4 MHz och på webben www.tyresoradion.se , där man också i fliken ”Arkiv” kan lyssna på senaste årets Radio Tuff och se många hundra omdömen om radion i fliken ”Sagt om 91,4”.

                   

                              Välkommen också du med dina synpunkter! 

 

Över 790 texter från Radio Tuff finns på www.tuffsandin.blogspot.com , de senaste sändningarna också på www.tuff.fred.se där det finns massor av annan Tuff-information.

 

 

 


”Veckans rosor” delas ut till en Irakkommitté, tappra aktivister, en lokaltidning, en skola, massbröllop bland fattiga indier, en israelisk författare, en DN-kolumnist, en TFF-medarbetare, en ickevåldsaktivist, en bokrecension och en urikesminister.

 

Åke Sandins krönika har rubriken ”Hellre nyttig idiot än massmördare” och handlar om Israel och dess propaganda.

 

Civilingenjören och kommunfullmäktigeledamoten Lennart Jönsson om sin reaktion på anfallet på Ship to Gaza och demonstrationen mot detta.

 

Hampus Eckerman (www.motbilder.se ) kommenterar kritiskt vissa mediers bild av händelserna i Medelhavet.

 

Marianne Stiegers krönika från Malmö tar också upp naturkatastrofer och har rubriken ”En galen, galen värld”.

---------------------------------------------------

 

Något av detta här nedan:

 

Åkes Krönika

 

 

Hellre ”nyttig idiot” än massmördare

Från yngre dagar minns jag hur vi påverkades av det ständiga berömmet av ett folk utan land, som sades ha befolkat ett land utan folk och rentav fått öknen att blomma. Det gällde Israel.

 

Senare begrep jag att det inte riktigt stämde. Israelerna kom inte till ett öde land utan de fördrev på ett brutalt sätt många hundra tusen palestinier från städer och byar, där deras förfäder hade bott i sekler. Men vadå? De beundrade segrarna i andra världskriget hade ju bara några år tidigare etniskt rensat 14 miljoner tyskar, varav 2 miljoner dog/dödades. Men palestinierna minns den etniska rensningen av dem och kallar den för nakba, som betyder katastrof. Hur många har hört detta uttryck?

 

Minns också hur upprörd jag blev över flera terrordåd mot oskyldiga israeler. Som idrottsintresserad var det med fasa och bedrövelse jag erfor hur israeliska idrottsmän mördades vid OS i München 1972. Så sent som i fjol gick jag motvinds genom att hävda att duktiga israeliska tennisspelare i Davis Cup mot Sverige inte skulle lastas för Israels grymma anfall mot Gazas civila några månader tidigare. Annars vore det en tillämpning av den förbannade kollektivskulden, som så hårt drabbade många judar på 1940-talet liksom många tyskar och andra oskyldiga.

 

Som historielärare lärde jag i antinazistiskt nit många årgångar tonåringar historier om judarnas hemska öde under andra världskriget. Sedan upptäckte jag, att några av de mest fasansfulla berättelserna var övervintrande krigspropaganda, lögn och förbannad dikt. När jag öppet erkände att jag hade varit historieförfalskare betraktades det så provocerande för det politiskt korrekta traska-patrullo-patrasket, att jag 1997 hängdes ut i Expressen under helsidesrubriken ”Ahmed Ramis hantlangare”

 

I den senaste tidens massiva kritik av Israel känns det bra i yttrandefrihetens Sverige att även den israeliska argumentationen hörs. Tyvärr betonar Israellobbyn mera än vanligt sina sedvanliga offermyter. De framhåller att Hamas med raketer dödar israeler. Och visst är det korkat och grymt att oskyldiga israeler dödas. Men det var bara 18 månader sedan Gazakriget rasade. Då dödades av dessa raketer 13 israeler medan israelerna dödade uppåt 1400 Gazabor, de flesta civila, därav ca 400 barn.

 

Nytt rekord i orwellskt ordvrängeri slogs när Israel gång på gång framhöll att civilisterna på skeppen i Ship to Gaza var de som ”attackerade”, när israeliska soldater, beväpnade till tänderna, på internationellt vatten bordade fartygen och dödade nio människor och skadade många fler.

 

Från Tyresö Ulands- och FredsFörening (TUFF) skickade vi 8400 kr till projektet Ship to Gaza, som i den stolta ickevåldsliga traditionen skulle förse det instängda Gaza med förnödenheter. I Radio Tuff har vi flera gånger skildrat projektet, som nu ändat i en tragedi.

 

Moderata Ungdomsförbundets ordförande Niklas Wykman verkar ha snedtänt ordentligt för han stämplar nu oss som stött Ship to Gaza som "nyttiga idioter, terrorister och ideologiskt drivna israelutrotare". Men jag är hellre nyttig idiot än deltar i mord på hjälparbetare.

 

 


Åke Sandin

Jag står här på ett torg

Svensk text: Lars Forssell, 1958
Fransk originaltext och musik: Boris Vian (”Le déserteur”), 1954

Jag står här på ett torg.
Ett cirkuståg passerar.
En clown, en vind passerar.
Men jag är full av sorg.

 

Mitt hjärta är en sång.
Den handlar om hans läppar.
Den handlar om hans ögon
som spelade en gång.

 

O, säj, Ni som är här,
vad skulle Ni då höra,
vad skulle Ni då göra,
om den som som Ni har kär

blev borta i ett krig
till ingen, ingen nytta
där mänskor blev förbytta
som djävlarna med dig.

Jag står här på en square.
Det regnar i mitt hjärta.
Det säjer i mitt hjärta
att han är inte här.

 

Fast fåglarna ger hals
och träden gröna vaknat…
jag ser det med min saknad.
Jag ser det inte alls.

 

För den som jag höll av
har stympats, bränts och satsats,
förlorats, glömts och kastats
med andra i en grav.

 

Vem spelar detta spel
med blod och svett och tårar,
med kulsprutor och bårar…
Jag vet att det är fel.
Ni vet att det är fel.

 

Jag vet att jag är dum.
Säg ingenting om riken,
de Gaulle och politiken,
för då så blir jag stum,

 

men säj, hr President
om ni har tid att svara…
å, kunde Ni förklara
det onda som har hänt?

 

Vem är det som ställt till
så vi som är som andra
ska slåss emot varandra
fast ingen av oss vill?

 

Oh, alla ni med makt

jag ville bara säga:

Låt människorna leva

och gör som jag har sagt!

 

Oh, gör som jag har sagt! 

 

MARIANNE STIEGER: .

Marianne Stieger: En galen, galen värld! 

Kära lyssnare,

Vilken värld vi lever i! Snart klarar vi nog inte av fler katastrofer och galenskaper. Jag tror att jorden går bärsärkargång inför allt lidande på dess yta.

 

Först öppnade sig helvetesgapet på Island och sprutade aska så att världens, eller åtminstone Västeuropas flygtrafik lamslogs och tusentals människor satt i klistret. Kanske någon tänkte på hur man förr tog sig fram till fots? Visserligen tog det tid, men tänk så mycket man hann tänka och filosofera under veckorna man vandrade från den ena staden till den andra. Den tyske diktaren Goethe fotvandrade ofta i veckor och hann därvid tänka ut många av sina verk. Fram för mera fotturism! Det främjar kreativiteten.

 

Så slog jordens inre kraft tillbaka på de giriga oljeproducenterna i USA. Där hade profiten gått före säkerheten, och nu, en månad senare, sprutar fortfarande 19 000 fat olja per dag ut ur jorden tusentals meter under havsytan. Föreställ er den död och förintelse detta medför för alla havets invånare. Men havet lägger en svepduk över sin yta, så att alla de djur som förintas av denna svarta död förblir osynliga för oss; vi ser och hör inget och slipper därmed ta ansvar för allt lidande. Och ännu tycks ingen kunna täppa till hålet. Vem betalar detta i USA? Oljebolaget BP eller skattebetalarna? Och vilka blir följderna för kustbefolkningen?

 

 

I Polen och i Tyskland har himlen sympatiserat med jord och hav och brustit ut i tårar som får floderna att träda över sina bräddar och åter, som för drygt tio år sedan, översvämmas floddalarna i de båda länderna, med död och elände i sitt följe. Och det tycks aldrig ta slut. Så fort en flod har sänkt sin vattenspegel, öser regnet ner på andra håll och får nya floder att svämma över.

 

Och som om det inte räckte med naturens våldsamma eruptioner, tog våldet återigen överhand vid Medelhavets östra stränder. Fredliga hjälpsändningar fick inte komma fram till dem som verkligen behöver hjälpen. Nej, hatet fick israelerna att ta till ett alldeles omotiverat övervåld. Israel har förbrutit sig mot gällande sjöregler som förbjuder angrepp på fredliga fartyg i internationella farvatten. För att inte tala om gällande regler för mellanmänskligt beteende.

 

Är det slut nu på lidandets katalog, frågar ni er säkert. Nej! I veckan lyssnade jag på ett föredrag om Haiti. Visste ni, kära lyssnare, att USA tvingade denna lilla önation att skriva på ett avtal 1994, i vilket det stipuleras att Haiti inte får producera någonting. Allt måste importeras från USA. Och hur gör man det med en bruttonationalprodukt på en dollar per capita? Inte att undra på att fattigdomen är så ofattbart stor, att de jordbävningsdrabbade människorna ännu till stor del bor på gatan och att barnen och ungdomarna under tjugo år, vilka utgör 45% av befolkningen inte har tillgång till skola och vidare utbildning. Förresten, vad ska de utbilda sig till, om det inte finns något arbete? I den lilla staden Maissade, som tack och lov förskonades från jordbävningen, går endast 4000 av 35 000 barn i skolan. Nej, de övriga skolkar inte – det finns helt enkelt inga skolor för dem.

 

Kära lyssnare, nu ska jag förskona er från mera elände. Men jag lovar, jag återkommer till Haiti och det övervåld som landet utsätts för i form av handelshinder. Haiti är Karibiens egen Gazaremsa. Och vem förorsakar det? USA – världens rikaste land! Det tål att tänka på, hälsar från Limhamn 


 

Marianne Stalbohm-Stieger

ROSOR  
 

....till               Svensk-Irakiska Solidaritetskommittén (SISK), som nu från Tuff mottagit 20 000 kr för sina barnbibliotek i Bagdad och skriver: ”Vi uppskattar verkligen allt stöd från Radio Tuff - ni är helt otroliga!!! Stort tack  ni vackra spänstiga vitala ungdomliga varmhjärtade uthålliga intelligenta tuffingar!”

 

....till               de tappra tuff-aktivister, som i dåligt väder den 29 maj lyckades få in hela 5065 kr vid loppmarknaden vid Tyresö centrum. Ett välkommet bidrag för att Tuff, utan offentliga bidrag, skall kunna fortsätta att betala sändningsavgifter för Radio Tuff och betala hyra för föreningslokalen på Myggdalsvägen

 

....till               tidningen Tyresö Nyheter, som i sitt majnummer har en artikel under rubriken ”Solidaritetspris till Tyresöskolor”. Den handlar om att Strandskolan och Tyresö skola fått pris från Tuff för sina fina insatser för de fattigaste av de fattiga i Indien

 

....till               Kumla skola (Tyresö) som jobbade in minst 88 000 kr vid sitt dagsverke den 12 maj. Jättebra! Summan delas mellan stöd till gatubarn i Zambia och Tuffs projekt i Indien.

 

....till               Tuffs indiska partners, som också i år har finansierat massbröllop för 62 fattiga par. Uppåt 10 000 människor bjöds på mat och paren erhöll bland annat tio mangoplantor var från de pengar som skickats från Tuff.

 

....till               Israels ledande författare Amos Oz, som i DN (2/6) skriver att våldet har förgiftat israelerna och tillägger: ”Varje försök att använda våld på andra sätt än i självförsvar kommer att leda till fler katastrofer”

 

 

 

....till               kolumnisten Göran Rosenberg, som i DN (4/6) påpekar att Israel är ett land ”med sin egen verklighet”. Han skriver bland annat:
Att vapen är palestiniernas sämsta vapen är numera uppenbart också för de flesta palestinier. Väpnade palestinier är vad Israel är bäst på att besegra” Och Rosenberg tillägger: ”Den fortsatta ockupationen av nära tre miljoner palestinier på Västbanken och i östra Jerusalem med murar, taggtrådsrullar och bosättningar är i grunden ett hot mot Israel, inte ett försvar”

 

....till               International Herald Tribunes Jonathan Power, också regelbunden medarbetare i Lundabaserade TFF, påminner (1/6) om Martin Luther Kings framgångsrika icke-våldsliga metoder och skriver bland annat att palestinierna under ledning av Mahmoud Abbas de senaste två åren alltmer övergått till icke-våld. Och han anger som orsak:
”Åratals krig och våldslig konfrontation har åstadkommit mycket lite. I stället för att förmå Israel att gå med på en rimlig delning av palestinskt område skapade det fruktan bland israelerna och fruktan ledde som vanligt till en hårdför politik av förtryck”
   

 

....till               icke-våldsanhängaren och plogbillen Per Herngren som på tal om dödsskjutningarna på ett fartyg i projektet Ship to Gaza (Studio Ett 3/6) framhåller att icke-våldsaktioner kräver mera träning än att militärt skjuta folk.

 

....till               Bibliotekstjänsts Håkan Philipsson, som i en kort recension av Robert Stiegers bok Drei gestohlene Jahre, nu på svenska med titeln ”Tysk men inte nazist”, bland annat skriver:
 ”Mellan 1943 och 1947 deltog han i kriget mot fransmän och amerikaner för att därefter hamna i amerikanska krigsfångeläger i Italien. Krigets vansinne och omänsklig grymhet i krigshandlingarna skildras på ett rakt och avklätt sätt”.
Robert, under många år Tuff-aktivist, hann skriva sin bok något år före sin död 2004. Den har översatts av hans maka, Radio Tuffs Marianne Stieger.

 

....till               utrikesminister Carl Bildt, som gång på gång påpekat att det var ”helt oacceptabelt av israelerna att på internationellt vatten angripa civila fartyg. Aftonbladets Peter Kadhammar liknar honom som en lika stridbar intellektuell som Olof Palme. Men som en tagg i rosen kan Kadhammars påminnelse om Bildt citeras:
”Han byggde sin tidigare karriär på ett missförstånd, nämligen att sovjetiska ubåtar ständigt kränkte svenska vatten” 
 

 

 

 


Radio TUFF
nr 1264
 

 

 

PROGRAMLEDARE:  

Åke Sandin, tel 08-712 4463

Monica Schelin,  tel 712 2581


 

Här nedan kommer texter från Tyresö Ulands- och FredsFörenings RADIO TUFF (nr 1264) söndag 23 maj kl 17 och sedan 4 ggr per dygn till den 6 juni på 91,4 MHz och på webben www.tyresoradion.se , där man också i fliken ”Arkiv” kan lyssna på senaste årets Radio Tuff och se många hundra omdömen om radion. Välkommen också du med dina synpunkter!   Över 780 texter från Radio Tuff finns på www.tuffsandin.blogspot.com , de senaste sändningarna också på www.tuff.fred.se där det finns massor av annan Tuff-information.

 

 


”Veckans rosor” delas ut till en välkänd författare, en kulturskribent, en afghansksvenska, en afghansk fredsaktivist, ett par Tyresöskolor, Tuffs mangogram och till två Tuff-arrangemang.

 

Marianne Stieger rapporterar från Malmö om kungligheter i fred och i krig.

 

Åke Sandins krönika har rubriken ”Grovt hyckleri att fira freden krigiskt”

 

Ulla Sjöblom sjunger ”Jag står här på ett torg” med text av Lars Forssell.

 

Inger Gemicioglu och Elisabeth Hedlund rapporterar om projektet ”barfota barnmorskor i Guatemala, som Tuff bidragit till.

 

Hampus Eckerman om Israels dyra missilförsvar, Greklands slöseri på vapen och John Pilgers fräna kommentarer om krigsskildringar.

---------------------------------------------------

 

Något av detta här nedan:

 

Åkes Krönika

 

Grovt hyckleri att fira freden krigiskt! 

Den 8 maj var det 65 år sedan det blodigaste och mest förödande kriget i Europas historia äntligen slutade. I stället för att komma ihåg de många tiotals miljonerna grymt dödade, alla miljonerna stackars människor som i svält och umbäranden blev krigets indirekta dödsoffer, alla våldtagna eller etniskt rensade satsade segrarna på att hylla de krigsmakter som bidrog till eländet. Över ett hundra tusen soldater paraderade i ryska så kallade ”hjältestäder”, stridsflygplan dundrade fram, kärnvapenladdade missiler visades lika stolt som skamlöst upp.

 

Det här påminner om den ironiska skylten ”Peace is Our Profession” i Stanley Kubricks film Dr Strangelove.  Den fanns utanför en amerikansk flygbas med en knäpp överste och där utbryter en vild skottlossning trots att fred sägs vara soldaternas yrke. Och man minns Albert Einsteins ord:

 

”Den som kan marschera i ordnat led efter takt till musik har mitt förakt. Sin stora hjärna har han fått av misstag, han skulle gott kunna reda sig med ryggmärgen. Denna civilisationens skamfläck borde man snarast möjligt utplåna. Heroism på kommando, meningslösa våldshandlingar, äcklig fosterländskhet, jag hatar dem intensivt”

 

För att kring fredsdagen den 8 maj se eller läsa något annat än segrarnas skrytsamma dyrkan av militära hjältar, vilket förlett dem till många anfallskrig sedan 1945, måste man fly till The Japan Times. Där skriver (7 maj) Charles Burress om hur segrarna undviker att nämna sina egna massmord på civila. Han påminner om de amerikanska napalmbombningarna av Tokyo den 10 mars 1945, då uppåt 100 000 civila brändes ihjäl och gatorna var fulla av lik, svarta som kol. Han citerar också general Curtis LeMay och Robert McNamara, som påpekat att de hade dömts som krigsförbrytare om amerikanerna hade förlorat kriget.

 

I maj kunde man också höra om hur starka krafter i Frankrike försökte censurera Rachid Boucharebs fim om massakern i Setif, där tusentals algerier massakrerades av den franska krigsmakten. Det skedde faktiskt just den 8 maj 1945, fredsdagen i Europa.

 

Egentligen är sådan censur nästan en fransk tradition. Stanley Kubricks realistiska film ”Ärans väg” (1957) om första världskriget stoppades för visning under 18 år i Frankrike. Och Boris Vians sång ”Le Déserteur” blev förbjuden  under Algerietkriget. Men nu ska vi helt ocensurerat höra Ulla Sjöblom sjunga ”Jag står här på ett torg” i Lars Forssells översättning av Vians visa. (se nedan)

 


Åke Sandin

Jag står här på ett torg

Svensk text: Lars Forssell, 1958
Fransk originaltext och musik: Boris Vian (”Le déserteur”), 1954

Jag står här på ett torg.
Ett cirkuståg passerar.
En clown, en vind passerar.
Men jag är full av sorg.

 

Mitt hjärta är en sång.
Den handlar om hans läppar.
Den handlar om hans ögon
som spelade en gång.

 

O, säj, Ni som är här,
vad skulle Ni då höra,
vad skulle Ni då göra,
om den som som Ni har kär

blev borta i ett krig
till ingen, ingen nytta
där mänskor blev förbytta
som djävlarna med dig.

Jag står här på en square.
Det regnar i mitt hjärta.
Det säjer i mitt hjärta
att han är inte här.

 

Fast fåglarna ger hals
och träden gröna vaknat…
jag ser det med min saknad.
Jag ser det inte alls.

 

För den som jag höll av
har stympats, bränts och satsats,
förlorats, glömts och kastats
med andra i en grav.

 

Vem spelar detta spel
med blod och svett och tårar,
med kulsprutor och bårar…
Jag vet att det är fel.
Ni vet att det är fel.

 

Jag vet att jag är dum.
Säg ingenting om riken,
de Gaulle och politiken,
för då så blir jag stum,

 

men säj, hr President
om ni har tid att svara…
å, kunde Ni förklara
det onda som har hänt?

 

Vem är det som ställt till
så vi som är som andra
ska slåss emot varandra
fast ingen av oss vill?

 

Oh, alla ni med makt

jag ville bara säga:

Låt människorna leva

och gör som jag har sagt!

 

Oh, gör som jag har sagt! 

 

MARIANNE STIEGER: .

Marianne Stieger: Kungligheter i krig och fred 

 

Kära lyssnare!

 

Den kungliga hufvudstaden tycks fullständigt kvävas av kunglig bröllopsyra. Inte en dag utan utförliga rapporter om blomsterarrangemang, kortegevägar, paradövningar och rodd med kunglig slup. Jaja, låt oss hoppas att det äktenskapet håller efter alla dessa förberedelser.

 

Men en fråga sysselsätter mig. Hur blir det nu med släktnamnet? Kommer den kungliga ätten att heta Bernadotte även i fortsättningen, eller blir det den framtida Westlingska ätten som förlänar Sveriges rike glans och gloria?

 

Tro nu inte att bara ni däruppe i Stockholm har kunglig glans att fira. Även om vi härnere inte har något bröllop att celebrera, så har vi kungliga segrar att högtidlighålla. För två år sedan begick skåningarna 350-årsjubileet av att kung Karl X Gustav tågade över Stora Bält och besegrade danskarna. Detta firade han med att ta ifrån dem Skåne. Freden i Roskilde år 1658 var ett årtal som vi alla fick lära oss i skolan. Så varför ställa till med fest nu igen två år senare? Kära lyssnare, det beror på att det inte är riktigt den freden vi firar.

 

Se, den gode kungen nöjde sig inte med Skåne, utan han ville ha hela Danmark. Därför startade han två år senare det så kallade fortsättningskriget. Men så dog Karl X Gustav och fred slöts den 27 maj 1660. Vid detta fredsslut gjorde man ett landbyte. Ven, den vackra ön i Öresund, med sina av Gabriel Jönsson besjungna Backafall, hade förblivit dansk under de gångna två åren. Men nu bytte svenskarna till sig denna ö mot Bornholm. Visserligen en förlust om man ser till ytan, men ön i Öresund var strategiskt mycket viktigare än Bornholm. Eftersom Ven tillhör Landskrona kommun, är detta jubileum givetvis mycket viktigare att glädjas åt i den staden än ett aldrig så pråligt bröllop i Stockholm. 

 

En annan kunglig begivenhet har också sitt jubileum härnere i år. Men då är det Helsingborg som firar. Och nu kommer jag tillbaka till ätten Bernadotte. I augusti i år är det nämligen tvåhundra år sedan den Bernadotteska anfadern Jean Baptiste Bernadotte utnämndes till Sveriges kronpris. Men det skulle dröja ända till den 20 oktober 1810 tills den nya kronprinsen anlände till Sverige via Helsingborg. Dåligt väder gjorde att han fick tillbringa en natt i staden, innan färden till huvudstaden kunde anträdas landvägen. Denna konungsliga vistelse kommer att högtidlighållas i Helsingborg och i Helsingör i närvaro av både den danska och den svenska kungafamiljen. Till och med en bok med titeln ”Bernadotte i Helsingborg” ska ges ut. En natt i den staden – kan det ge stoff till en hel bok? Den som lever får se.

 

Hur som helst tänker jag med det snaraste bege mig till Helsingborg och slottet Sofiero för att därstädes beundra den gudomligt vackra rhododendrondalen som nu står i full blom. Dalen anlades en gång i tiden av kronprinsessan Margareta, farfarsmor till den lyckliga bruden. Ett fång blommor från den parken skulle väl platsa på bröllopstaffeln?

 

Patriotiska hälsningar sänder från Limhamn


 

Marianne Stalbohm-Stieger

ROSOR  
 

....till               den välkände författaren Henning Mankell, som i Sveriges Radios P4 Extra (16/5) berättade sakligt om varför han engagerat sig för ”Ship to Gaza”. Han är en av dem som följer med en av de åtta båtar som med förnödenheter och återuppbyggnadsmaterial försöker angöra Gazas kust. Mankell kunde garantera att inga farligheter, inte ens en nagelfil, fanns bland varorna. Däremot kunde han inte garantera att israelerna låter båtarna komma till Gaza, som han betecknade som världens största fängelse. Från Tuff har 8400 kr skickats till projektet Ship to Gaza.

 

....till               Aftonbladets Åsa Linderborg, som (11/5) skriver under rubriken ”Ett skepp kommer lastat” just om projektet Ship to Gaza:

 

Skeppet Sofia är lastat med utrustning för att bygga upp infrastrukturen i Gaza. Enda sättet att trotsa Israels blockad mot Gaza är via internationellt vatten. Ship to Gaza är en koalition av olika solidaritets- och människorättsorganisationer, som förvärvat och utrustat fartyget Sofia .Båten är lastad med avsaltningsanläggningar (för att konvertera havsvatten), generatorer, svetsaggregat och cement – alltihop för att bygga upp infrastrukturen i detta ’världens största utomhusfängelse’, som har 1,6 miljoner fångar varav en miljon är barn.(....) Båten ingår i en konvoj om åtta båtar som avseglar från Grekland om ett par veckor. Ett turkiskt skepp är lastat med 100 prefabricerade hus, varav en skola”

 

Den 24 maj beräknas skeppet Sofia och hennes sju systrar anlända Gaza – om inte Israel sätter stopp.

 

....till               afghanskfödda Nasira Omidy, uppskattad sköterska vid äldreboendet Trollängen i Tyresö. Hon rapporterar nu om de 10 000 kr som Tuff lämnat i år för vidare befordran till det krigshärjade Afghanistan. En del av pengarna har bekostat sjukhusvård för en flerbarnsmor, som på grund av fattigdom sålde sin ena njure och sedan drabbades av sjukdom i den andra. Nasira berättar att de hjälpta afghanerna betraktar Tuff som ”änglar”

 

....till               den afghanska fredsaktivisten Malalai Joya som av TIME magazine utsågs bland de 100 mest inflytelserika i världen. Men hon tycker att tidningen förtigit hennes kritik av främmande trupper i Afghanistan och säger:
”TIME har målat en falsk bild av mig och nämner inget om min kamp mot  USA:s och Natos avskyvärda ockupation av Afghanistan. Alla vet ju att jag står sida vid sida med den ärorika antikrigsrörelsen.”

 

 

....till               Kumla skola, som den 12 maj hade sitt årliga dagsverke för de omfattande Tuff-projekten i Indien och fick in mycket pengar, som delas mellan Zambia och Indien. Och den 4 juni har Tyresö skola dagsverke för de indiska projekten. Det lovar så gott att Tuff i år liksom de senaste åren kanske kan skicka 300 000 kr till skolor, brunnar, mangoträd, dammar med mera för de fattigaste av de fattiga i indiska Dharampurs hundratals små byar. Lägg märke till att allt arbete i Tuff sker oavlönat, så att varenda krona kan skickas oavkortat till ändamålet.

 

....till               den perfekta presenten, Tuffs  Mangogram, som bidragit till att hela 100000 mangoträd planterats i Dharampurs fattiga små byar. Där ger de bland annat vitaminer mot den nattblindhet, som tidigare drabbade människorna. Mangogrammen finns i tre varianter:

                      1. För att gratulera....

                      2. I stället för blommor

                      3. Till minne av....

 

...till                två Tuff-arrangemang: Samtalscaféet Filosofika har en ny träff onsdagen den  26 maj kl 19 i Tuff-lokalen, Myggdalsv. 80. Ämne: ”Tekniken som samhällsräddare”. Och lördag den 29 maj kl 11-15 kan vi fynda vid Tuffs storloppis på ängen nedanför rulltrapporna vid Tyresö centrum.

 

 

 


Radio TUFF
nr 1263
 

 

 

PROGRAMLEDARE:  

Åke Sandin, tel 08-712 4463

Monica Schelin,  tel 712 2581


 

Här nedan kommer texter från Tyresö Ulands- och FredsFörenings RADIO TUFF (nr 1263) söndag 9 maj kl 17 och sedan 4 ggr per dygn till den 23 maj på 91,4 MHz och på webben www.tyresoradion.se , där man också i fliken ”Arkiv” kan lyssna på senaste årets Radio Tuff och se många hundra omdömen om radion. Välkommen också du med dina synpunkter!   Över 780 texter från Radio Tuff finns på www.tuffsandin.blogspot.com , de senaste sändningarna också på www.tuff.fred.se där det finns massor av annan Tuff-information.


 

”Veckans rosor” delas ut till en fredsorganisation, en fredsordförande, en Tyresöskola, en indisk partner, en medarbetare i Radio Tuff, ett Gaza-projekt och till Stig Dagerman, ur vars reportage från Tyskland hösten 1946 flera citat återges.

 

Åke Sandin ställer i sin krönika frågan ”Turkiet, en bro mellan Europa och den muslimska världen?” och berättar bl a om Kemal Atatürks märkliga reformer.

 

Hampus Eckerman rapporterar rappt om påstådda attacker mot programmet South Park, om den töntiga ”terroristen” i New York nyligen och om grymma förhörsmetoder i Afghanistan.

 

Marianne Stieger manar till vapenlös kamp mot kriget, erinrar om glädjen över freden för 65 år sedan men minns också alla dem som hade ett veritabelt elände vid krigsslutet.

 

(På Succékanalen 91,4 och www.tyresoradion.se hörs de närmaste veckorna flera program om och från Turkiet)

 

---------------------------------------------------

 

Något av detta här nedan:

 

Åkes Krönika

 

Turkiet, en bro mellan Europa och islam? 

Måste erkänna att jag på gamla dar har blivit svag för Turkiet. Fast armenier, kurder med flera håller nog inte med mig och från barndomen minns jag uttrycket ”hundturkar”.

 

Men det turkiska området har ju en så mångtusenårig och fascinerande historia. Där fanns redan för 9000 år sedan den jämte Jeriko äldsta kända staden i världen, Catalhöyük. Området har bebotts av många folk: hettiter, frygier, lydier, seldsjuker, turkar med flera. Antikens greker bosatte sig vid kusterna, romarna erövrade området och det östromerska riket bestod ända tills 1453, när turkarna erövrade Konstantinopel, det nuvarande Istanbul. På ett hundratal ställen i nuvarande Turkiet finns intressanta lämningar av antikens kultur.

 

Det osmanska riket var för 400 år sedan ett stort mångkulturellt och jämfört med Europa tolerant imperium, som omfattade inte bara Mindre Asien utan också Nordafrika, stora delar av Mellanöstern, ja rentav Balkan ända upp till Wien, där man med nöd och näppe vid två tillfällen lyckades stoppa den osmanska framryckningen.

 

Osmanerna tillhörde förlorarna i första världskriget trots britternas misslyckande med att erövra Gallipolihalvön vid de strategiska sunden mellan Svarta havet och Medelhavet.  

Västmakterna lade med sedvanlig rovgirighet under sig stora delar av de osmanska besittningarna i Mellanöstern. När en del syrier och irakier inte välkomnade de nya ockupanterna flygbombade fransmännen Damaskus och britterna fällde till och med gasbomber över byar i nuvarande Irak. ”Europas störste statsman under 1900-talet”, som Churchill brukar kallas, undslapp sig då att det var helt riktigt att gasa ihjäl ”barbariska vildar”.

Besökte nyligen Turkiet och pratade med många där. Nästan alla nämnde med beundran Mustafa Kemal (1881-1938), som fick hedersnamnet Atatürk, turkarnas fader. Han var general och lyckades efter första världskriget driva ut främmande trupper. Sedan blev han en reformpresident, som införde det latinska alfabetet, religionsfrihet och allmän rösträtt också för kvinnor. Han avskaffade den traditionella huvudbonaden, fezen, och klädde sig alltid i kostym och hatt.

 

Dessutom förbjöd han kvinnor i myndigheter och på universitet att bära huvudduk. Nu lär denna regel ha börjat mjukas upp. Och i Turkiet kunde jag se många även unga kvinnor bära slöja. Erkänner att jag är religiöst obegåvad men vägrar att tro att jag är  erotiskt obegåvad, när jag inte förstår att kvinnors hår anses ha stor sexuell laddning.

 

Nu minns jag förstås från min barndom att svenska kvinnor redan i 40-och 50-årsåldern dolde sitt hår – i ett huckle, som vi sa. Och vissa frireligiösa fick inte ha utslaget hår utan skulle ha det i en knut i nacken.

 

Flera turkar betonade, att vi inte skulle blanda ihop dem med fundamentalistiska muslimer. Kanske kan Turkiet i Mustafa Kemals efterföljd bli en bro mellan Europa och den muslimska världen.

 


Åke Sandin

 

MARIANNE STIEGER:

.

65 år sedan kriget, men ingen fred 

 

Kära lyssnare!

Den 8 maj 1945, alltså för 65 år sedan, kapitulerade det slagna och besegrade Tyskland. Glädjerop fyllde gatorna i Sverige, och på Kungsgatan i Stockholm tömdes papperskorgar ur kontorsfönstren. Genom ett jublande Köpenhamn marscherade Den Danske Brigade, 5000 motståndsmän, som samma natt hade skeppats över från Sverige. Och i Norge dånade kyrkklockorna och klämtade in freden. Freden? Vilken fred?

 

Några dagar tidigare hade brittiskt flyg fällt bomber över Neustadtbukten utanför Lübeck, där 10 000 ur tyska koncentrationsläger frisläppta fångar väntade på att få komma till Sverige. Det blev ingen fred eller ens liv för dem.

 

I Tyskland bodde miljontals människor i ruiner eller skjul, efter de allierades våldsamma bombangrepp på nästan samtliga tyska städer. Man räknade med mer än sex miljoner utbombade. Inte heller för dessa människor blev det någon fred, utan endast en bitter kamp för överlevnad.

 

På vägarna i östra Tyskland vandrade och släpade sig fram många, många miljoner tyskar som antingen hade flytt eller fördrivits från sina hem av segerrusiga ryssar och polacker. Dessa flyende hade varken hem eller fred att glädjas åt. De möttes av ett totalt ingenting och fick nu utkämpa ännu ett krig: kriget mot fattigdom och hemlängtan.  

 

Jag känner en kvinna, som så småningom tog sig hit till Sverige och här har blivit en framstående pedagog. Denna kvinna var med sin mor och sina tre systrar bland de många miljoner fördrivna. En natt, vid en flaska vin i en salong på en svensk herrgård i Dalarna, öppnade hon sitt hjärta och lät en stor sorg välla fram.
 

Som så många andra hade även hennes mor flytt inför den annalkande sovjetiska övermakten. Den här våren 1945 var kall, och ännu låg snön djup på de ostpreussiska vägarna. Modern stretade på med sina småttingar, varav några låg i kärran som hon drog genom drivorna. Kylan, matbristen och bekymren bröt ner henne, och medan flyktingstråken drog förbi, stod hennes fyra små flickor vid vägranden och såg modern dö i en snödriva. Mitt i sin förtvivlan kom en av de små flickorna tack och lov ihåg att deras morfar bodde i Flensburg, en liten stad på gränsen till Danmark. Men vad han hette mer än morfar, det visste ingen av flickorna. Dit hade modern velat fly. Hjälpsamma människor lyckades få de små med sig, och efter veckolånga strapatser kom de fram till sin fristad. Modern död, fadern någonstans i de sibiriska fånglägren. Nej, det blev ingen fred för dessa fyra små flickor heller.

 

Själv hölls min storasyster och jag, tillsammans med några grannflickor, gömda i mjölbingen i min gudmors bageri. Onödigt? Jag var ju bara åtta år. Men nödvändigt, för segerrusiga sovjetiska soldater gjorde inte halt inför varken gummor eller småflickor. Det dröjde länge, innan vi fick uppleva att seger innebar annat än våldtäkt, svält och kyla.

 

Varför tänker jag då på detta på årsdagen så många år efter att det stora europeiska kriget tagit slut? Jag borde ju glädja mig åt att fred råder. Men har vi fred i världen? Nej, säger jag, nej! Aldrig har det pågått så mycket krigande och förödelse över hela jorden som i dessa dagar. Nämn någon världsdel, där det inte råder krig och elände. Och är det inte krig någonstans, så är det terrorn som håller människorna fångna i skräck och vanmakt.

 

Vapenhandeln är den största handeln i världen jämte trafficking och knarkhandeln!

Utan vapen – inget krig! Låt oss föra det vapenlösa kriget mot kriget, hälsar från Limhamn 


 

Marianne Stalbohm-Stieger

ROSOR  
 

....till               Tyresö Ulands- och FredsFörenings (Tuff) ordförande Sylvia Ljungdahl, som den 3 maj tillsammans med tuff-aktivisten Lena Sandin överlämnade Tuffs pris på 6000 kr till Strandskolan i Tyresö. Det motiverades med att skolan genom sina årliga Öppet hus jobbat in hundratusentals kronor till skolor, brunnar, dammar och annat utmärkt bistånd i Tuffprojekten bland de fattigaste av de fattiga i Indien. Pengarna kommer från en fond, vars pengar samlats in när tuff-aktivister fyllt jämna år.

 

....till               Kumla skola (Tyresö), som 2009 fick Tuff-priset. Tre lärare besökte de indiska Tuff-projekten i januari och blev imponerade. Nu, onsdagen den 12 maj, gör skolan för 40:e (?) gången dagsverke för projekten i Indien, i år också för gatubarn i Zambia. Stöd Kumlas solidariska lärare och elever genom att t ex sätta in ett bidrag på Tuffs insamlingskonto, pg 79 36 36 -2. Märk med ”Kumla”.

 

....till               Tuffs indiske partner Bhikhu Vyas, som nu önskar Kumla skola lycka till med dagsverket den 12 maj och påminner om skolans mångåriga och beundransvärda insatser. Han skriver bland annat: ”Dagsverken av många svenska systerskolor såsom Kumla har gjort och gör det möjligt för barn till analfabeter i Dharampur att få undervisning. Ni ger dem hopp om en bättre framtid. Allra viktigast är att det ger oss en känsla av stark solidaritet, så väldigt nödvändig i dagens värld”

 

....till               Hampus Eckerman, vars kommentarer har roat –och oroat —Radio Tuffs lyssnare i 17 år, och som har en välbesökt blogg www.motbilder.se och som hörs senare i detta Radio Tuff. Välkommen att träffa Hampus, som inleder ett offentligt möte kl 19 tisdag den 11 maj i Tuff-lokalen, Myggdalsvägen 80. Fika och gemyt ingår.

 

....till               de Tuff-medlemmar som bidragit till det märkliga och solidariska projektet Ship to Gaza, som går ut på att med fartyg lastade med förnödenheter och återuppbyggnadsmaterial angöra det isolerade och krigsdrabbade Gazas strand. De senaste veckorna har bidragen till Tuffs insamlingskonto, pg 79 36 36 -2 uppgått till 5 400 kr. Tillsammans med Tuffs eget bidrag på 3000 kr har nu 8 400 kr kunnat skickas till Gazaprojektet

 

ta av segrarnas grymhet i form av misshandel, våldtäkter och lägervistelser. Och han besöker denna regniga höst, 1946, Ruhrområdets bebodda källare, där vattnet stod två fot djupt:

 

"Man vaknar, om man över huvud taget sovit, frysande i en säng utan filtar och går i kallt vatten över fotknölarna  fram till kaminen och försöker få eld på några sura grenar från ett bombat träd. Någonstans i vattnet bakom hostar barn vuxet och tuberkulöst. Får man så småningom eld i denna kamin, som man med fara för eget liv förlöst ur en störtande ruin och vars ägare sedan ett par år låg begravd några meter under den, slår röken ut i källaren och de redan hostande hostar ännu mer. På kaminen står en gryta med vatten --vatten finns det gott om-- och man böjer sig ned över vattnet på golvet och plockar upp några potatisar som ligger på  källargolvets osynliga botten. Den som står i kallt vatten över fotknölarna lägger dessa potatisar i grytan och väntar att de med tiden skall bli ätbara, fast de var frusna redan när man lyckades få tag på dem."

 

....till               Sveriges Radios ”God Morgon världen”, som den 25 april hade ett inslag om Stig Dagerman (1923-54). Där nämndes också Dagermans bok ”Tysk höst” (1947), som handlar om eländet i efterkrigstidens Tyskland. Han hade svårt att avgöra vilken tysk stad som drabbats värst av terrorbombningarna. Han valde Hamburg och skrev: (forts.)

 

 

(forts.)

"Om man är lysten på rekord, om man vill bli expert på ruiner, om man önskar en provkarta på allt vad en utraderad stad kan bjuda på i ruinväg, om man vill se inte en stad av ruiner utan ett landskap av ruiner, ödsligare än en öken, vildare än ett fjäll och lika fantastiskt som en ångestdröm, är det kanske ändå bara en tysk stad som räcker till --Hamburg. Det finns ett område i Hamburg som en gång var en stadsdel med raka breda gator, torg och planteringar, femvåningshus med gräsmattor framför, garage, krogar, kyrkor och bekvämlighetsinrättningar. Det börjar vid en station på en förortsbana och sträcker sig en bit förbi nästa. Man åker en kvart med tåget och har en oavbruten utsikt över någonting som ser ut som en ofantlig avstjälpningsplats för trasiga husgavlar, ensamstående husväggar med tomma fönsterhål som med vidöppna ögon stirrar ned på tåget, odefinierbara husrester med breda svarta minnen av brandrök, höga och djärvt skulpterade som segermonument eller små som medelstora gravstenar. Rostiga bjälkar sticker upp ur grushögarna som stävarna på för länge sedan sjunkna båtar. Metersmala pelare som ett konstnärligt öde skurit ut ur störtade husblock reser sig ur vita högar av krossade badkar eller gråa högar av sten, söndersmulat tegel eller sönderstekta värmeelement. Genom denna ofantliga ödemark går tåget med normal hastighet i ungefär en kvart, och under denna tid upptäcker jag och min tigande ciceron från tågfönstret inte en människa i detta område som en gång var ett av Hamburgs mest tätbefolkade."

 

Dagerman ser flyktingar, etniskt rensade från Tysklands forna östområden, komma och söka logi bland ruinerna: Han besöker bleka, hungriga människor i källare och före detta fängelser. Under en sönderbombad skola träffar han på en sudettysk familj. De bor i skoltoaletten, men 

 

"mannen är rörande glad över att äntligen ha fått ett eget hem och han berättar utan hycklad medkänsla vilken glädje han kände när han äntligen lyckades övertala hyresgästen som bodde här före honom att flytta. På den tiden var pissoaren ännu pissoar, och företrädaren gav upp sedan han med korta mellanrum förlorat sin mor, sin far och sin dotter i lungsot i skoltoaletten i Altona."

 

Dagerman besökte Hamburg 3½ år efter det att staden bombades sommaren 1943. Det var då det allierade flyget för första --dock inte sista-- gången lyckades med att anställa eldstormar med en hetta på över tusen grader. Vid den temperaturen smälter inte bara asfalt utan också bly och glas --för att inte tala om trä eller människokroppar. Ett nytt ord tillkom: "Brandbombenschrumpffleisch", brandbombskrympt kött. 

"De hopkrympta kropparna efter en hel familj kunde ibland rymmas i en tvättkorg, en människa i en tvållåda" (Peter Englund i "Brev från nollpunkten" s. 198)

 

Eller som ett ögonvittne berättar: 

"De minsta barnen låg som stekta ålar på trottoaren. Även i döden visade de tecken på sitt lidande -- deras armar och händer var utsträckta som för att skydda dem mot den skoningslösa hettan"

 

Under fyra nätter runt månadsskiftet juli-augusti 1943 vräktes det över Hamburg 3 000 000 brandbomber, 80 000 fosforbrandbomber, 25 000 sprängbomber och 500 fosforkanistrar. Ca 50 000 människor dödades, 900 000 blev hemlösa, 277 330 våningar förstördes liksom 24 sjukhus, 277 skolor och 58 kyrkor: 

"Under en enda natt dräptes flera i den staden än under hela Blitzen mot England" (Peter Englund).

 

Offren var så många och så förbrända eller illa lemlästade, att liken dumpades i fyra jättegravar, 16 gånger 130 meter stora. Kyrkogården heter Ohlsdorf, märkligt försummad som minnesmärke över andra världskrigets grymhet. Bittert ironiskt var att bombningarna främst drabbade Hamburgs mest tätbefolkade bostadsområden, det vill säga "det röda Hamburg" med den minst Hitlertrogna befolkningen. Det var en medveten strategi från det brittiska flygets sida att slå mot koncentrationer av civila för att kunna döda så många tyskar och rasera så många bostäder som möjligt i förhoppningen att detta skulle knäcka befolkningens moral och motståndsvilja. Ännu ett och ett halvt år efter kriget möter Stig Dagerman de aldrig sinande flyktingströmmarna från öster med hungriga, härjade människor, fördrivna från sina hem, märk

(En längre text om Tyskland efter kriget finns på www.tuffsandin.blogspot.com )

 

....till               Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen, världens äldsta ännu existerande fredsrörelse, som 22-23 maj har sin årskongress. Med den första kongressen vid grundandet 1883 inräknad blir det faktiskt den 138:e !!!

 

 


Radio TUFF
nr 1262
 

 

 

PROGRAMLEDARE:  

Åke Sandin, tel 08-712 4463

Monica Schelin,  tel 712 2581

 


Här nedan kommer texter från Tyresö Ulands- och FredsFörenings RADIO TUFF (nr 1262) söndag 25 april kl 17 och sedan 4 ggr per dygn till den 9 maj på 91,4 MHz och på webben www.tyresoradion.se , där man också i fliken ”Arkiv” kan lyssna på senaste årets Radio Tuff och se många hundra omdömen om radion. Välkommen också du med dina synpunkter!   Över 780 texter från Radio Tuff finns på www.tuffsandin.blogspot.com , de senaste sändningarna också på www.tuff.fred.se där det finns massor av annan Tuff-information.


 

”Veckans rosor” delas ut till ett par lockande möten, ett Tuff-pris, en radioförening, en kvartett DN-debattörer, en medarbetare i Radio Tuff, två mötesinledare om Ship to Gaza, en Tyresöskola och till solidariska medlemmar.

 

Radio Tuffs man i San Francisco, Bengt Svensson, tar upp två ämnen: Överviktiga barn och svenska filmer i USA.

 

Åke Sandins krönika har rubriken ”En åsna lastad med guld” och jämför de många miljarderna till militären med det frivilliga arbetet i fredsrörelsen.

 

Radio Tuffs kvinna i Malmö, Marianne Stieger, berättar om en tysk skomakarson, som blev budgetexpert och hedersdoktor i Sverige.

 

Hampus Eckerman ironiserar över flera gånger dödade terrorister, berättar om en colombiansk massgrav och överdrifter om baltiska ”krigsförbrytare” i Sverige.

 


Något av detta här nedan:

 

Åkes Krönika

 

”En åsna lastad med guld” 

Filip av Makedonien lade grunden till att det antika Grekland blev ett världsvälde under sonen Alexander den store. Det hände på 300-talet före vår tideräknings början, när Hellas var splittrat i olika stadsstater. Men Filip enade Grekland, inte minst därför att han förstod att utnyttja medmänniskornas girighet.  Han tillskrivs följande cynism:

 

Det finns inte en stadsmur så hög att inte en åsna lastad med guld kan ta sig över den.”

 

Metoden att muta sig fram är för all del mindre blodig än att krigiskt ta över andra områden. Å andra sidan driver girigheten på militär produktion och kapprustning till  nya svindlande höjder. Vapenindustrin är en mycket lukrativ bransch, vars direktörer blir mångmiljonärer eller miljardärer. De kan med sina pengar förmå medierna att skapa ständigt nya hotbilder och därmed få politikerna att anslå nya miljarder till krigsförberedelser och krig. Paradoxalt men inte helt obegripligt är att de politiker som brukar snåla mest med skattepengar är de mest frikostiga i fråga om militäranslagen.

 

Inte heller militärens stödorganisationer blir då lottlösa. Per Anders Fogelström, Svenska Freds’ ordförande 1963-77, skrev organisationens historia i boken ”Kampen för fred” och kom fram till att enbart Lottakåren på ett år fick större anslag än Svenska Freds fått på 100 år. Det går inte att göra klipp på fredsarbete, som kräver massor av oavlönat arbete, vilket i den dominerande marknadsekonomin blivit allt svårare att engagera människor för.

 

 

När ungerskfödde Albert Szent-Györgyi 1937 fick nobelpriset i medicin drog det ihop sig till andra världskriget. Han hade varit soldat i första världskriget och för att inte luras att önska ett nytt krig bad han sin mäklare att för nobelpengarna köpa aktier som inte ökade i värde under krig. I sin bok ”The Crazy Ape” (1970) konstaterar han sedan lakoniskt:
”Jag förlorade mina pengar och räddade min själ”.

 

Två andra uttalanden av Szent-Györgiy är värda att citera:

 

”Vårt militärindustriella komplex, som äventyrar mänsklighetens framtid, hämtar sin stabilitet från det förhållandet, att så många människor är beroende av det för sin utkomst”

 

Vad vi verkligen behöver är en försvarsmakt mot den krigsmakt som använder en del av våra skattepengar för att göra den propaganda som behövs för att få mer pengar från oss”

 

Ja, den försvarsmakt som han efterlyser är ju fredsrörelsen, som dock kan liknas vid Hasse Alfredssons ”fattiga kusin från landet”. I Tuff är ingen avlönad och vi har inget offentligt stöd utan litar i den stolta folkrörelsetraditionen helt på våra medlemmar. Och vi har vattentäta skott mellan föreningskontot, pg 16 01 37 -6 och insamlingskontot, pg 79 36 36 -2, så att varenda krona av injobbade pengar oavkortat kan skickas till projekt i tredje världen. Tuffs pris för berömvärt freds- och solidaritetsarbete finns på ett tredje konto, som fylls på genom gåvor, när tuff-aktivister fyller jämna år.

 

De som hjärntvättats av pengamakten tycker nog att vi är korkade åsnor. Men den militaristiska åsna som vi över hela världen i Filip av Makedoniens efterföljd lastar med så mycket guld är oändligt mera korkad. Den trampar massor av människor till döds i krig och binder enorma resurser, som skulle kunna användas för att göra många miljoner människors liv mycket drägligare.


Åke Sandin

 

MARIANNE STIEGER:

Marianne Stieger: Från skomakarson till hedersdoktor 

 

Kära lyssnare!

 

Jag måste bekänna att jag har ett lidelsefullt kärleksförhållande. I detta förhållande pendlar mina känslor mellan total lycka och fullständig förtvivlan. Jag älskar varken en han eller en hon utan dem – nämligen böcker. Och nu har jag bytt ut min gamla bokhylla och måste ta bort två hyllmeter böcker. Förstår ni min förtvivlan? Jag sitter på golvet framför hyllan och vrider och vänder på varje bok. Spara eller kasta? Det är den tillintetgörande frågan.

 

Mitt i alltihopa kommer min grannfru och skänker mig H. C. Andersens fullständiga upplaga av sagor. Inte sjutton kunde jag säga nej. Nu sitter jag här med dessa gamla böcker i gröna, guldpräglade band och bara njuter. Tänk er att ha denne sagoberättares alla sagor samlade framför sig! Tänk er lyckan att än en gång få läsa alla dessa underbara sagor en efter en! Tänk att en enkel skomakarson kunde förvandlas till en sådan ordens trollkarl!

 

Medan jag satt framför bokhyllan och gallrade, ramlade en liten, en mycket liten bok ut ur en pärm. Egentligen är det ingen bok, utan endast ett litet häfte på knappt tjugofem sidor. Men på dessa sidor finns ett mycket märkligt människoöde presenterat. Min man Robert Stieger hade under alla år talat om denne man med stor beundran, men jag brydde mig aldrig om att lyssna tillräckligt noga. Ni vet hur det är: en människa man aldrig mött väcker inget stort intresset mitt i livets flöde. Nu började jag läsa, på golvet framför min kaotiska bokhylla, och när jag reste mig, ledbruten och stel, hade ett fantastiskt människoöde rullats upp framför mig.

 

.

Kurt Heinig föddes i Leipzig den 19 januari 1886 som son till en skomakare. Även om pojken hade  läshuvud, tänkte sig föräldrarna aldrig att han skulle studera. Men de var kloka och såg pojkens konstnärliga förutsättningar. Alltså fick han börja en litografutbildning. Och det var en lycka för denna begåvning. Litograferna hade tidigt en stark fackförening som såg till att deras fackligt intresserade ungdomar fick en god skolning. Så även Kurt Heinig.

 

Denne autodidakt började metodiskt studera budgetfrågor och undervisade sina fackliga bröder. Men han insåg också att viktigare än att studera själva budgetfrågorna, var att lära sig allt om budgetkontroll. Det, menade han, är ett parlaments allra viktigaste uppgift. Och då tänkte han på regeringarna under kejsarriket som hade hemlighållit budgeten för att kunna undanhålla pengar för syften som folket inte skulle känna till.

 

1927 blev Heinig medlem i den tyska riksdagen. Snabbt blev han specialist på ekonomiska frågor i den socialdemokratiska fraktionen i den nya riksdagen och kallades in för att likvidera kejsarfamiljens tillgångar efter den tyska kejsarens abdikation.

 

1933, vid Hitlers makttillträde, var Heinig tvungen att fly till Danmark, där han fortsatte skrivandet av sitt stora verk i tre band ”Budget”, innan han vid tyskarnas ockupation flydde till Sverige. Här erkände man hans stora kapacitet och inredde ett eget arbetsrum åt honom på Kungliga Tekniska Högskolan.

 

Här skrev han den lilla boken ”Der schwedische Weg – Soziale Sicherheit”, Den svenska vägen – social säkerhet, men också boken ”Was kostet der Krieg?”, Vad kostar kriget?, ett nog så viktigt verk att studera för våra europeiska regeringar i dessa dagar. 1955 belönades Kurt Heinig med hedersdoktorstiteln för sitt livsverk vid KTH. Året därpå hedrades denne man, med endast folkskola i bagaget, på sin 70-årsdag i januari 1956 med den lilla skrift jag läste framför min bokhylla. I maj samma år avled han i Sverige, i landet som hade tagit emot honom som flykting. Se, det var en riktig saga, skulle H. C. Andersen ha sagt.

Ha det bra, hälsar från Limhamn


 

Marianne Stalbohm-Stieger

   

BENGT SVENSSON:

 

(1)Överviktigt ,(2)Svenska filmer

 

Hej alla lyssnare!
År 1946 infördes ett program med subventionerade skolluncher i USA efter militära påtryckningar. Under andra världskriget, när det behövdes många soldater, hade många rekryter varit så magra och klena att de bedömts odugliga till krig. Skollunchprogrammet skulle se till att ungarna växte upp och blev stora och starka.

 

Nu har det visat sig att ungarna faktiskt blivit stora fast kanske inte så starka. I vart fall klagar militären på överviktiga amerikanska ungdomar och föreslår att skolluncherna drar ner på kalorierna och kokakolan.
27% av folk som söker till det militära måste i dagsläget ratas på grund av fetma och dålig kondition, vilket förstås är en stor tragedi. Det ger också en ny och mera konkret mening åt begreppet kanonmat.
                                     -------------------------------    

Med långa mellanrum dyker det upp en ny svensk film på någon biograf i San Francisco. Nu senast var det "The girl with the dragon tattoo", alltså flickan med draktatueringen, som gick i flera veckor. På svenska heter den "Män som hatar kvinnor", vilket förstås inte skulle blivit någon kioskvältare i direktöversättning.
Boken av Stieg Larsson står också utställd i stans bokaffärer. Jag väntar med läsningen tills jag får ett ex på originalspråket.

 

Enligt filmen leds Sveriges främsta finansfamilj av en nazistisk sexualdåre och massmördare med ett tortyrlaboratorium i källaren, vilket under årens lopp ställt till en del problem för familjens olika medlemmar.

 

Tidigare hade finansfamiljen letts av sexualdårens farbror, som hade varit kompis med Hitler. Men 60 år senare, när filmen utspelas, gick han mest omkring i skogen med sin älgstudsare och sköt på allt som rörde sig. Det påminner om en gubbe hemma i Harvaremåla, fast han var centerpartist om jag inte minns fel och hade alltid ont om pengar och visade aldrig något intresse för tyska regeringschefer.


Nåväl, filmens hjältar, Blomkvist och Salander, hittar den försvunna flickan i Australien, där hon etablerat sig som fåruppfödare. Jag tror hon var den enda i filmen, som försörjde sig på hederligt arbete. Spännande var det i alla fall.
 

Men filmen är lite sjuk. Eller kanske bara reaktionär.


Eller är det bara jag, som tycker att den skamlöst vädjar till folks eventuella behov av en svartvit värld uppdelad på onda och goda. Före filmens happy end dränks eller bränns de onda till döds. Mycket liknar det privata hämndfantasier, som här presenteras som lösningen på kriminella problem.


Både handlingen och upplösningen i "The girl with the dragon tattoo" påminner inte så lite om en annan populär svensk film, som gick i San Francisco för ett år sedan: ”Låt den rätte komma in”. Fast där var slutet både reaktionärt och deprimerande.
 


Bengt Svensson i San Francisco

 

ROSOR  
 

....till               två lockande möten:

26 april kl 19: Jelena Spasenic och Neven Milivojevic inleder om Tuffs indiska projekt som de i december besökte och blev imponerade av.

11 maj kl 19: Radio Tuffs Hampus Eckerman inleder med sina annorlunda ”motbilder”, som finns att läsa på hans blogg www.motbilder.se

Båda mötena i Tuff-lokalen, Myggdalsv. 80, Tyresö. Välkomna! Fika får vi också!

 

....till               Tuffs pris för ”berömvärt lokalt solidaritetsarbete”, som den 15 april överlämnades till Tyresö skola för dess fleråriga stöd genom dagsverken till Tuffs många projekt i det fattiga området Dharampur i Indien. Prissumman var 6000 kr och förhoppningen är att det skall inspirera lärare från skolan att besöka projekten. Bild på tre lärare från skolans internationella grupp finns på Här
 Den 3 maj erhåller Strandskolan samma pris med samma motivering.

 

....till               Tyresö närradioförening, som vid sitt välbesökta årsmöte den 22 april också uppmärksammade att det är 25 år sedan Tyresöradion startade. Radio Tuff har sänt varenda vecka sedan starten och korta inslag från Radio Tuffs första sändningar 1985 spelades upp.

 

....till               förre statsministern Ingvar Carlsson (s), förra utrikesministern Karin Söder (c), förre utrikesministern Hans Blix (fp) och Sipriordföranden Rolf Ekéus, som på DN-debatt (11/4) skriver under rubriken Dags att förverkliga visionen om en kärnvapenfri värld”. De menar att det inte bara är en fråga om rätt och moral utan gäller mänsklighetens överlevnad. De välkomnar det nya avtalet mellan USA och Ryssland och avslutar sin artikel så här:
”Frågan är nu om vi har den kollektiva viljan och förmågan att stiga ut ur tillintetgörelsens skugga och förvandla visionen om en kärnvapenfri värld till verklighet

 

.

...till               Radio Tuffs Marianne Stieger, som till svenska översatt Robert Stiegers bok ”Drei gestohlene Jahre" [Tre stulna år]. Den har nu kommit från tryckeriet med den svenska titeln ”Tysk, men inte nazist”. Den handlar om att han som mycket ung tvangs ut i kriget och hans två år som krigsfånge efter kriget. I efterordet påpekas att Robert (1926-2004) under många år var aktiv i Tyresö u-lands- och fredsförening, TUFF, och det framhålls också:
”Hans uttalade vilja var att få ungdomar att se krigets vanvett och i protest mot det engagera sig i fredsrörelsen."

 

....till               Lennart och Åsne Liedén som den 15 april vid ett tuff-möte redogjorde på ett sakligt och engagerande sätt för projektet Ship to Gaza. Nu planeras att åtta fartyg skall avsegla till det krigsdrabbade och instängda Gaza med förnödenheter och materiel för återuppbyggnad efter kriget. Ett av dem går från Göteborg. Konvojen, som är organiserad av en koalition av internationella folkrörelser och människorättsorganisationer, är en ideell och fredlig solidaritetshandling som syftar till att bryta en illegal blockad, lindra en humanitär nödsituation och i praktisk handling från människa till människa visa Gazas befolkning att den inte är ensam eller glömd. "Skepp till Gaza" är ju ett utmärkt exempel på praktiskt icke-våld. Man vädjar om bidrag till en sjömil, vilken med materiel- och fraktkostnader skulle kosta 1000 kr, men även mindre bidrag är mycket välkomna och kan sättas in på Tuffs insamlingskonto
pg 79 36 36 -2, så vidarebefordrar vi dem oavkortat och snabbt. Tuff har redan skickat 3000 kr (=3 sjömil) till projektet.

 

....till               Kumla skola (Tyresö) som onsdag 12 maj har sitt traditionella dagsverke till förmån för Tuffs projekt i fattiga indiska byar. Eleverna jobbar och får betalt, vi andra kan köpa loppisprylar på Bollmoraängen nedanför rulltrappan vid Tyresö centrum eller fylla på i insamlingsbössorna, som en del elever skramlar med. Ett annat alternativ är att skicka en slant till Tuffs insamlingskonto och skriva ”Kumla” på inbetalningen

 

....till               de glädjande många medlemmar som förutom medlemsavgiften på 200 kr (familjemedlem: 80 kr) har skickat in gåvor på Tuffs plusgiro 16 01 37 -6. Tack vare dessa bidrag kan vi fortsätta med Radio Tuff och betala hyra för Tuff-lokalen. Tuff har inga offentliga bidrag, så vi är helt beroende av våra medlemmar och andra solidariska.

 

 

 

En smart lösning på ett vanligt problem!

Är Mangogram något för dig?

 

En bra present!

 BOKEN "ICKEVÅLD"! 

I vår värld, där tusentals miljarder kronor förslösas på militarism och krig behövs det andra lösningar på konflikter än ständigt mass-mördande.
Tre unga svenskar har nyligen kommit ut med boken "Ickevåld". Där ger de massor av tips om hur vi ska föra den icke-våldsliga kampen för fred.  

 Riktpriset för boken är 239 kr men Tuff säljer den för endast 140 kr. Beställ av Åke Sandin på telefon 08-7124463 eller  ake.sandin@tyresoradion.se

Tuff i lagom dos är en medicin som världen behöver.

 

Lyssna med datorn!

Obs! För tidigare sändningar
klicka

Fy, fy!HÄR på Tyresöradion - Radio TUFFEn snyltgurka!

Där kan du även LYSSNA på de senaste sändningarna!

Nordens enda freds- och solidaritetsradio
hörs
 på
WEBBEN i hela världen!

 

Berätta gärna för bekanta utanför Radio Tuffs sändningsområde att Tyresöradion
nu kan höras i hela värden på Internet och dator med bredband.

www.tyresoradion.se
Förutom Slingan kan man där höra TUFF-radions senaste sändningar

Här finns också ett  ARKIV med ett hundratal program från första halvåret att lyssna på,
däribland ett 20-tal Radio Tuff,.

Därtill  finns  "Sagt om 91,4" med flera hundra lyssnaromdömen.
Du är också välkommen att lämna dina  synpunkter!
 

 Ake.Sandin@tyresoradion.se
 

 

Viktiga länkar.

Tuffs hemsida: tuff.fred.se
Programmet för Slingan :
  abcitron.net/slingan
Kalendarium
Filosofika
Tuffbladet 

Bloggar :

Åke Sandin : tuffsandin       
och    vedebesegrade  

Hampus Eckerman: motbilder

HEM

 

Skriv av adressen!