Obs! Tidigare sändningar nedan
Flera finns HÄR på Tyresöradion - Radio TUFF

Radio TUFF nr 1255       PROGRAMLEDARE:   Åke Sandin, tel 08-712 4463 Monica Schelin,  tel 712 2581   Hej i vinterkylan!  Här nedan kommer texter från Tyresö Ulands- och FredsFörenings RADIO TUFF (nr 1255) söndag 17 januari kl 17 och sedan 4 ggr per dygn till den 31 januari på 91,4 MHz och på webben www.tyresoradion.se , där man också i fliken ”Arkiv” kan lyssna på senaste årets Radio Tuff.  Över 735 texter från Radio Tuff finns på www.tuffsandin.blogspot.com , de senaste sändningarna också på www.tuff.fred.se där det finns massor av annan Tuff-information.   Tyresöradion, inklusive Radio Tuff, får många synpunkter från lyssnare/läsare. Många hundra av dem finns i fliken ”Sagt om 91,4” på www.tyresoradion.se Du är också välkommen att höra av dig med omdömen. Skicka dem till mig, är du snäll!  Åke  _________________________ Program: ”Veckans rosor” delas ut till ett par fredsrörelser, en ickevåldskämpe, en författare, ett projekt för Gaza, en israelisk fredsaktivist och till solidariska människor som blir Tuff-medlemmar.   På telefon från Indien berättar lärarna vid Kumla skola (Tyresö) Lena Mansfield, Lisa Norgren Benedictsson och Katarina Persson sina intryck av Tuff-projekten.   Åsne Liedén redogör för projektet ”Ship to Gaza”, ett fartyg som i april avseglar till Gaza med mediciner och andra förnödenheter.   Marianne Stieger frågar: ”Fredsänglar—finns dom?”. Hon efterlyser änglar som kan förhindra vådorna av kärnvapen och atomsopor.   Åke Sandins krönika har rubriken ”Värdiga och ovärdiga krigsoffer”. Han påtalar ensidigheten i mediernas skildring av andra världskriget.   Hampus Eckerman berättar om irakier som inte får bilda partier men som skickas till Jemen som terroristbekämpare, om lille Michael, som sedan 2-årsåldern varit misstänkt för terrorism och om de lögnaktiga turerna kring den 89-årige John Demjanjuk, i Tyskland anklagad för krigsförbrytelser.   Något av detta här nedan:
Åkes Krönika   Värdiga och ovärdiga krigsoffer  Visst har vår förståelse för ”dom andra” ännu sina brister i fråga om religion, sexuell läggning, etnisk tillhörighet med mera, men nog har den ökat enormt det senaste halvseklet. På en punkt har den stått stilla för där har våra medier med en märklig tjatighet delat in krigens offer i värdiga och ovärdiga för att citera den amerikanske dissidenten och orädde sanningssägaren Noam Chomsky, son till en rabbin. Alltså har vi i en aldrig sinande ström fått böcker, filmer, TV-program och artiklar om en enda etnisk grupps i sanning grymma öden under andra världskriget.   En av de senaste bidragen i denna populära genre fanns på en helsida i Dagens Nyheter den 12 januari. Den är skriven av Salomon Schulman, knappast någon av de mera balanserade bedömarna. Det var han som på tal om förintelsen av Dresden i andra världskriget beklagade att de allierades bomber inte hann döda ännu flera tyskar. För den svenske barnläkaren Schulman räckte det tydligen inte med att terrorbombningar av civila mål brände eller sprängde 70 000 tyska barn till döds. För de troende har hans förklaring kanske en gammaltestamentlig lockelse när han förklarade: ”Ondskan fanns djupt rotad i de breda folklagren”. För oss andra förefaller det att vara politiskt korrekt rasism.   Den nya rättegången, den här gången iscensatt av beskäftiga tyskar, mot den 89-årige ukrainsk-amerikanen John Demjanjuk nämns också av Schulman, som dock bland annat förtiger att Demjanjuk tidigare i sju år suttit bakom galler i Israel, falskeligen anklagad för att ha varit ”Ivan den förskräcklige” i lägret Treblinka. Senare i Radio Tuff tar Hampus Eckerman upp samma ämne, som han också skrivit om på sin blogg www.motbilder.se	Opinionsbildare kan tala i sömnen om alla människors lika värde. Det är bra. Men nog är det väl då dags att upphöra med diskrimineringen av de ”ovärdiga” krigsoffren. Eller att våra historiker, som vet bättre, vågar påpeka att det skett många förfärliga förintelser under krig, inte minst i andra världskriget, som orsakade 30-40 miljoner människors grymma död och fysiska och mentala skador för ännu flera.   Tänk om våra medier kunde frångå sina vanor och någon gång belysa lidandet också för de folk som i fråga om dödande drabbades värst av andra världskriget: Kineser, japaner, ryssar, tyskar med flera. Kanske låta någon överlevande berätta om fasorna bland dem eller låta yngre anhöriga komma till tals. Hade indiska bengaler haft något inflytande i Hollywood, skulle åtminstone våra historielärare känna till svälten i Bengalen 1943 under de brittiska kolonialherrarnas krig. Där dog flera människor än i alla läskiga europeiska läger det året.   Clio var i det antika Grekland historieskrivningens musa men också hjältediktens. Vid avbildningar finns ofta i hennes hår en lagerkrans, segersymbolen. På den tiden fanns förstås ingen historieforskning i egentlig mening, så i dag är hon väl också mediernas speciella gudom. Häromveckan skrev jag en lång text med rubriken ”Segrarnas hora Clio”, som finns på min blogg www.tuffsandin.blogspot.com Där pekar jag på förlorarnas nedtystade lidanden. Om de också uppmärksammades, skulle det bli svårt att starta krig genom att hycklande kalla dem för rättfärdiga.   Ett solidariskt nytt år önskar Åke Sandin    tel 08- 712 4463
MARIANNE STIEGER:   Fredsänglar – finns dom?  Kära lyssnare I veckan som gått var jag på en föreläsning om änglar. Änglar – finns dom? Ja, om man vill tro på det grekiska ordets betydelse: bud eller budbärare.   Vem var då den kristna trons första ängel? Jo, den som kom och förutsade att jungfru Maria skulle föda en son – guds son, en fridsfurste. Den ängeln var alldeles säkert ett slags jordemoder eller en klok gubbe som inget hellre önskade sig än en människa som kunde skapa fred. För inte ens på den tiden härskade fred på jorden. Jag vet inte om Marias angelo, eller budbärare, ansåg tiden vara fem minuter i noll, det vill säga fem minuter före jordens undergång?   Sedan 1947 finns det ett slags domedagsklocka, skapad av en rad vetenskapsmän som alla hade stora kunskaper om atombomber. En del hade till och med medverkat i tillverkningen av de två som fälldes över Japan 1945. När de atombomberna föll, stod klockan på noll, åtminstone för japanerna. Vetenskapsmännen ställde den på sju minuter i noll 1947, men under 50-talet sjönk tiden till två  minuter i -- och mänskligheten höll andan.	Det blev bättre. Vetenskapsmännen ställde till och med om klockan till sjutton minuter i noll. Men under hela det senaste decenniet har den åter fallit tillbaka och hamnat på fem minuter i. I torsdags kunde vi dock alla dra en lättnadens suck, för då ställdes klockan om till sex minuter i noll. En minut till för mänskligheten att andas ut på.   I Tyskland andas man dock inte ut. 126 000 fat atomsopor vilar i en törnrosagrav i ett gammalt saltberg i närheten av Braunschweig. Under alla år, när man har trott att soporna låg säkert förvarade, har nya transportvägar in i berget urholkat bergets stabilitet. Saltets densitet, som tidigare varit så kompakt och ogenomsläppligt, har mjukats upp av luftfuktigheten som bildats genom de många transportvägarna in i berget, och nu släpper saltet igenom vatten. Detta innebär risk för att de 126 000 faten med atomsopor rostar - och vi har släppt ut djävulen, det vill säga motpolen till änglarna.   Nu gäller det att så snabbt som möjligt hitta nya förvaringsmöjligheter. Vetenskapsmännen säger att det brådskar. Kommer vi snart att vara definitivt på nollpunkten?   Kära lyssnare, låt oss hoppas att det kommer en ängel omedelbart, en budbärare som hittar slutförvaringsplatsen för all världens atomsopor och atomvapen, en ängel som pekar med sitt finger och förbjuder hela världen att tillverka nya atomvapen och som helst förbjuder alla sorts vapen. Kommer det en sådan ängel, lovar jag att bli religiös, hälsar från Limhamn    Marianne Stalbohm-Stieger
Gå med i TUFF! "Istället för att banna mörkret - tänd ett ljus!"
ROSOR     ....till               Kristna Freds och Svenska Freds som fortsätter att driva kampanjer mot den svenska vapenexporten. Så här skriver Kristna Freds: ”2008 exporterade Sverige vapen för 12,7 miljarder kronor. Svenska vapen bidrar till att göda krig och fördjupa fattigdomen....2010 är ett valår och det finns goda chanser att få upp frågan på den politiska agendan!”   ....till               de som berättar om icke-våldets alltför bortglömda möjligheter genom att under januari i kyrkor och andra ställen uppmärksamma Martin Luther King. (Se www.martinlutherking.se )   ....till               författaren Henning Mankell, som efter att ha upplevt palestiniernas situation och israeliska trakasserier säger: ”Det är som att uppleva ett spöke resa sig ur sin grav. Det är som att se det sydafrikanska apartheidsystemet återuppstå från den historiska skräphög dit det äntligen förpassades för ungefär 15 år sen. På något annat sätt kan man inte beskriva det som nu sker runt oss”. Mankell och hans grupp upplevde själva övergrepp och han säger: Att vi hela tiden blev trakasserade vid olika gränsövergångar är nu en sak. Men att se hur palestinierna blev behandlade, att se hur israeliska barn sparkade efter palestinska kvinnor, eller kastade sten efter dom, bekräftade bara bilden av ett Israel som behandlar palestinierna som andra klassens medborgare; egentligen någonting som katten släpat in på mattan”.	....till               projektet ”Ship to Gaza”, som Åsne Liedén sedan berättar om i detta Radio Tuff. Det är fråga om ett fartyg som i april avseglar från Skandinavien och via andra europeiska hamnar försöker angöra Gazas kust för att lämna mediciner och andra livsviktiga förnödenheter till de instängda människorna i det för ett år sedan svårt krigsdrabbade området. En tusenlapp kan bekosta en sjömil av resan plus förnödenheter i lasten. I Tuff diskuteras nu hur många sjömil vi kan bidra med.   ....till               Svenska Dagbladets Bitte Hammargren som (11/1) skriver om den 12 mil långa barriär som Israel nu beslutat bygga mot Egypten för 10 miljarder kronor i syfte att utestänga afrikanska flyktingar, detta för att ”säkra Israels judiska och demokratiska karaktär” enligt premiärminister Netanyahu. Den israeliska fredsaktivisten Alla Shainskaya tycker att detta är ”förfärligt” och säger: ” Istället för att bygga fler murar borde Israel skapa fred med sina arabiska grannar och ta Arabförbundets fredsinitiativ från 2002 på allvar. Nu görs allt tänkbart för att bevara Israels judiska karaktär, men det sker till priset av att humanitära värden offras.”   ....till               de härliga människor som i år beslutar sig för att bli medlemmar i Tyresö Ulands- och FredsFörening (Tuff) och därmed bidrar till den livsnödvändiga kampen för fred i kärnvapenåldern och till bättre villkor för många mycket sämre lottade medmänniskor. I medlemskapet ingår regelbundna utskick av Tuff-kalendariet och Tuff-bladet samt fredstidningen Pax. Årsavgift 200 kr för enskild och bara 80 kr för familjemedlem som sätts in på Tuffs  pg 16 01 37 -6. Tuff har inga offentliga bidrag utan är i den gamla folkrörelsetraditionen beroende av många medlemmar och deras stöd i form av gåvor.

Radio TUFF nr 1254       PROGRAMLEDARE:   Åke Sandin, tel 08-712 4463 Monica Schelin,  tel 712 2581   Hej och god fortsättning på 2010!   Här nedan kommer texter från Tyresö Ulands- och FredsFörenings RADIO TUFF (nr 1254) söndag 3 januari kl 17 och sedan 4 ggr per dygn till den 17 januari på 91,4 MHz och på webben www.tyresoradion.se , där man också i fliken ”Arkiv” kan lyssna på senaste halvårets Radio Tuff.  Över 730 texter från Radio Tuff finns på www.tuffsandin.blogspot.com , de senaste sändningarna också på www.tuff.fred.se där det finns massor av annan Tuff-information.   Tyresöradion, inklusive Radio Tuff, får många synpunkter från lyssnare/läsare. Många hundra av dem finns i fliken ”Sagt om 91,4” på www.tyresoradion.se Du är också välkommen att höra av dig med omdömen. Skicka dem till mig, är du snäll!  Åke  _________________________ Program: ”Veckans rosor” delas ut till Tuffs bistånd 2009, alla mangoträden i Indien, en indisk partner, alla offentliga möten, närradioföreningen, ett citat, två skribenter, en fredsrörelse, en brittisk tidning och nya medlemmar 2010.   Uppsalaantropologen Jelena Spasenic berättar om alla positiva intryck hon i Indien fick av Tuffs projekt och partners.   Radio Tuffs kvinna i Malmö, Marianne Stieger, förutsäger hur år 2010 kommer att bli genom att sia om händelser månad för månad.   Åke Sandins krönika har rubriken ”Gamla tankar på det nya året” med citat från Birger Norman, Roland Schütt och Bertrand Russell.   Hampus Eckerman påtalar felaktigheter om frisläppt brittisk gisslan i Irak, Tysklands utrikesministers tvivel på demokrati i Afghanistan, Israels förfalskade ”bevis” för iransk kärnvapenframställning och sverigedemokraternas israelvänliga åsikter om östra Jerusalem. Något av detta nedan.
Åkes Krönika   GAMLA TANKAR PÅ DET NYA ÅRET    Det här är några tankar vid nyåret 2010 från en som tyckts sig leva på övertid i många år. Tänker ibland på Birger Norman (1914-1995), som gav ut en diktbok också på ångermanländska, inte alltid lätt att förstå för sydsvenskar. Minns som pojke hur gubbarna vid Höga kusten uttryckte sin vidsynthet –eller främlingsfientlighet—genom att påstå:   --Norrmän är inte värre än andra jävla utlänningar, typ skåningar och nollåttor!   Innan jag citerar en av Normans tänkvärda diktsnuttar behövs en kort ordlista: ”Sparkar” betyder spark eller sparkstötting och ”rabbe” att bromsa genom att sätta ner hälen. Alltså:   Tin ä en sparkar i utförsbacke på blåhalka löne int å rabbe.   Ja, vi kan inte bromsa tiden. Om vi har tur blir vi gamla. Min gamle vän, tuff-aktivisten Roland ”Kådisbellan” Schütt (1913-2005) blev 92 år. Han skrev bland annat:   Man blir gammal och skrynklig i skinnet kan ändå vara ung i sinnet. Men det händer nåt konstigt med kroppen: Näsan blir längre –och mindre blir snoppen.	På tal om varför han inte ville vara med i de berömvärt aktiva pensionsföreningarna förklarade Roland:   -- Där finns ju bara en massa andra gubbjävlar och käringar och det enda dom talar om är sina förbannade krämpor och jag har tamefan nog med mina egna.   För oss gummor och gubbar kan krämpor trots allt vara ett mindre ont än det faktum att så många av våra vänner är sjuka eller redan har ”emigrerat vertikalt” för att citera en annan bortgången vän, den lysande litteraturkåsören Ebbe Björkman (1922-2003).   I Peder Sjögrens bok och 50-talsfilm ”Kärlekens bröd” sjunger svenska frivilliga i finska vinterkriget en vemodig sång med bland annat följande ord:   ”Det gör detsamma om du lever eller dör, ty vänner har du många på båda sidorna....”   Problemet med stigande ålder är att alltför många av ens vänner redan finns på andra sidan. Men vi som ännu har förmånen att finnas på den här sidan bör följa Bertrand Russells ord:   ”Så länge vi är vid liv skall vi fortsätta att kämpa för världsfred och allmänt mänskligt broderskap”.   Russell rökte och krökte men blev 98 år. Två dagar före sin död 1970 dikterade han sitt sista uttalande:   ”Att anföra grymheter i det förflutna för att rättfärdiga sådana i dag är grovt hyckleri”   Det var adresserat till Israel men gäller tyvärr också andra länder. Men ett gott nytt solidariskt år önskar   Ett solidariskt nytt år önskar Åke Sandin    tel 08- 712 4463
MARIANNE STIEGER:   Tuffa blickar in i det nya året  Kära lyssnare! Nog är ni också trötta på alla återblickar på det gamla året, eller hur? Vi vet ju hur det har gått. Och vi är rätt så besvikna på mycket som har hänt – eller kanske inte hänt. Nej, låt oss skåda framåt! I rollen av Kassandra, den antika sierskan, åtar jag mig här att redan nu tala om hur året kommer att bli.   Januari: Politikerna gör sina första valutfästelser inför höstens val. Nytt snökaos i Skåne. Börsen rusar uppåt och pensionärernas humör går neråt när den sänkta pensionen utbetalas för första gången.   Februari: Tidningarna rapporterar de första vårtecknen. Alla nyblivna bantare lägger nyårslöftet på hyllan.   Mars: Rapporter om hur farligt det är att äta påskägg. Kaos i fjällen när stockholmarna har sportlov. TUFF får Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne.   April: Miljoner svenskar sliter håret i förtvivlan över årets deklaration. Valborgseldarna slocknar på grund av allt regn. Bönderna gläder sig åt regnet.   Maj: Rusning till brevlådorna med deklarationerna i högsta hugg. Bönderna klagar över torka. TUFF har sålt sina första femtusen mangoträd för året.	Juni: Bönderna klagar över regn. Potatisen ruttnar bort. De båda politiska blocken råkar i luven på varandra inför valet. Saab säljes för femtioelfte gången – nu till Saudi-Arabien.   Juli: Bönderna klagar över torkan. Israel passar på att kungöra nya bosättningar i östra Jerusalem i semesterstiltjen. Sverige avslutar sin vapenhandel med Israel. Tre miljoner svenska firar sin semester vid badstränderna runt om världen. Fyra miljoner klagar över vädret.     Augusti: Tiotusen sålda mangoträd. TUFF:s ordförande får stort spaltutrymme i DN. Iran meddelar att landet avvecklar all atomkraft. Ryssland svarar med att det beslutar sammalunda.   September: 51% av svenskarna jublar över valutgången, 49% är besvikna. Barack Obama står med skägget i brevlådan – ingen kärnkraftsavveckling där inte.   Oktober: Bönderna klagar över regn inför potatisskörden. Halva befolkningen sliter håret inför skatteinbetalningen.   November: Bristen på gäss inför Mårten gås är katastrofal. Skåningarna funderar på att jaga de vilda gässen på Sibbarpsängarna.   December: Alla skåningar har satt på vinterdäcken i god tid. Snöröjningen blir en succé! TUFF har sålt femtontusen mangoträd. Tyresöradions programledare lovar att jobba på i ytterligare tio år. Gott nytt år, kära lyssnare, önskar från Limhamn     Marianne Stalbohm-Stieger
Gå med i TUFF! "Istället för att banna mörkret - tänd ett ljus!"
ROSOR     ....till               Tuffs bistånd under 2009. I en kort sammanfattning bestod det av 300 000 kr till skolor, dammar och annan utveckling bland Dharampurs små fattiga byar i Indien, 14 000 kr till utbildning av ”barfota” barnmorskor i Guatemala och 5000 kr till fattiga krigsdrabbade i Afghanistan. Inte illa -- eller hur?  av en lokalförening utan ett öre i offentliga bidrag.   ....till               de nästan 100 000 mangoträd, som i indiska Dharampur har givit massor av vitaminrika frukter och motverkat den nattblindhet som tidigare drabbat den fattiga tribalbefolkningen. Tuffs försäljning av mangogram, ”den perfekta presenten”, slog nya rekord under 2009: Sammanlagt såldes  för 24 715 kr. Bara under december erlade solidariska människor 8 695 kr för mangogram.   ....till               Tuffs indiske partner Bhikhu Vyas, som vi står i ständig e-postkontakt med. Nu skriver han bland annat: ”Är glad att höra vilken underbar framgång mangogrammen har blivit tack vare tuff-aktivisternas engagemang. Var snäll och gratulera dem på våra vägnar!  Snart finns mangoträdet nr 100 000 bland Dharampurs hundratals fattiga byar. Där konstrueras nu med de sex tuff-skolorna som centra ytterligare 40 små dammar (check dams) som genom konstbevattning ska öka på möjligheterna för småbrukarna att få två skördar per år.” Bhikhu berättar också om att välbeställda människor i Bombay blivit så imponerade av Tuff-projekten att de bidrar med ansenliga summor.   ....till               Tuffs offentliga möten under 2009, sammanlagt ett tjugotal. Det är i den gamla fina folkrörelsetraditionen, att människor ska träffas och diskutera viktiga ämnen. Bland dessa märks under 2009 bland andra  Vietnamkriget, Palestina, ”hedersvåld”, Irak, vår mentala hälsa, Afghanistan, kolonialismen, Tuff-projekten i Indien, undergångsmyterna och barnbiblioteken i Bagdad.	....till               Tyresö närradioförening, som har 25-årsjubileum senare i år. Eftersom Radio Tuff har hörts varenda vecka sedan starten 1985 har styrelsen nu beslutat att efterskänka Tuffs sändningsavgifter under ett år. Ingen annan förening har ju betalat så mycket till närradioföreningen som Tuff. Och det är ingen hemlighet att Tyresöradion inte bara överlevt utan rentav blomstrat de senaste femton åren tack vare att Radio Tuffs programledare också gjort uppåt 3000 program på Succékanalen 91,4, under 2009 som vanligt 200 stycken.   ....till               ett tänkvärt citat:  ”Krig är terrorism – men med mycket större budget”   ....till               Hans Linde och Marianne Berg, som i Sydsvenskan på årsdagen (27/12) av anfallet på Gaza skriver under rubriken KRIGSBROTT BELÖNAS. De påtalar det omfattande svenska politiska och ekonomiska samarbetet med Israel och påpekar: ”Frånvaron av israeliska bomber idag är inte detsamma som fred. Fortfarande är Gaza isolerat, gränserna blockeras effektivt av Israel och invånarna lever under extremt svåra omständigheter (....) I Gaza lever befolkningen fortfarande med följderna av att Israel bombade sönder vatteninfrastrukturen. Idag är därför 90–95 procent av det tillgängliga vattnet på Gazaremsan otjänligt och Israel tillåter inte att utrustning förs in för att förbättra situationen.”   ....till               Kristna fredsrörelsen, som berättar om en före detta soldat från den israeliska organisationen Breaking the Silence, som ”berättade om en kväll då han bröt sig in i ett palestinskt hem för att genomföra en arrestering. Trots att det var stadsmiljö hade han målats med grön kamouflagefärg i ansiktet, men när barnen i den palestinska familjen fick syn på honom ropade de 'Shrek!' och skrattade. Insikten om hur rolig han såg ut, och den gemensamma förståelsen för hur absurd situationen var, gjorde att även han skrattade och i några minuter bröts rollspelet 'israelisk soldat - civil palestinier”.   ....till               David Randall som i den brittiska tidningen The Independent (6/12) skriver under den hoppfulla rubriken ”The world is winning the landmine war”. Han påpekar att den globala kampen för att avlägsna miljontals oexploderade landminor får liten uppmärksamhet men positivt förbättrar miljoner människors liv. Han uppger att ”under de senaste tio åren har mer än tio miljoner landminor blivit röjda och 44 miljoner lagrade minor blivit förstörda.” Dessutom har antalet länder som använder landminor minskat från femton till två, Ryssland och Burma.   ....till               det nya året, som förhoppningsvis innebär att ännu flera schyssta människor blir medlemmar i Tyresö Ulands- och FredsFörening, TUFF, så vi kan bli ännu bättre i vår strävan att befrämja fred och broderskap. 200 kr för enskild och 80 kr för familjemedlem, som man sätter in på Tuffs plusgiro 16 01 37 - 6

Radio TUFF nr 1253       PROGRAMLEDARE:   Åke Sandin, tel 08-712 4463 Monica Schelin,  tel 712 2581   Här nedan kommer texter från Tyresö Ulands- och FredsFörenings RADIO TUFF (nr 1253) söndag 20 december kl 17 och sedan 4 ggr per dygn till den 3 januari på 91,4 MHz och på webben www.tyresoradion.se , där man också i fliken ”Arkiv” kan lyssna på senaste halvårets Radio Tuff.  Över 720 texter från Radio Tuff finns på www.tuffsandin.blogspot.com , de senaste sändningarna också på www.tuff.fred.se där det finns massor av annan Tuff-information.   Tyresöradion, inklusive Radio Tuff, får många synpunkter från lyssnare/läsare. Många hundra av dem finns i fliken ”Sagt om 91,4” på www.tyresoradion.se Du är också välkommen att höra av dig med omdömen. Skicka dem till mig, är du snäll!  Åke  _________________________ Program: ”Veckans rosor” delas ut till en partner i Belgrad, två finländska fredsaktivister, en fredsordförande, en lokaltidning, ett avgående kommunalråd, en artikel i Spiegel ONLINE, en tuff-aktivist i Malmö och till den perfekta presenten.   Tillståndet i trakterna av det under jul så aktuella Betlehem kommenteras av Bitte Isacsson, som varit solidarisk följeslagare i palestinska byar.   Radio Tuffs man i San Francisco, Bengt Svensson, har skickat en rolig och lagom elak text om Obama och Tiger Woods.   Från Malmö rapporterar Marianne Stieger om sitt framträdande på en biograf med indiska filmer, där hon lyckades sälja många mangogram.   Åke Sandins krönika har rubriken ”Gossen från Betlehem och hans byråkrater”, som också tar upp blodiga religiösa konflikter i Indien.   Hampus Eckerman tar i sina rappa kommentarer upp ett nytt amerikanskt krig och en känd svensks terroristanknytning men han läser också annorlunda julverser. Något av detta nedan.
Åkes Krönika   GOSSEN FRÅN BETLEHEM OCH HANS BYRÅKRATER  December är mörk och kall -- och allt halare blir det på vägar och stigar. Visst är  jag  norrlänning, sedan länge en slags ”fusklapp”, men det var många år sedan jag bekände: ”Vintern är jättetrevlig för barn och turister – men jag är ingetdera”.   Inte heller julen är riktigt inspirerande.  Det är en högtid till minne av en gosse som lär ha fötts för drygt 2000 år sedan i Betlehem. Men hur det är där nu och på den omgivande Västbanken, som Palestina i dag kallas, har Bitte Isacsson berättat om i detta Radio Tuff. Bitte har varit solidarisk följeslagare i den palestinska byn Yanon.   Palestinierna har bott där i tusentals år. Men från den i väst så mediestarka Israellobbyn kommer påpekanden om att judarna minsann bosatte sig där redan för 3200 år sedan. Fanns det verkligen inga andra människor där då, till exempel filisteer, kananéer och andra?   Nu breder beväpnade israeliska bosättare ut sig på palestiniernas marker. Räckte det inte med att 700 000 palestinier --de dödade oräknade-- fördrevs 1948, vilket den israeliska professorn Ilan Pappe har skildrat i sin bok ”Den etniska rensningen av Palestina”? Många av dessa inkräktare, som kallas bosättare, kommer från Ryssland och USA. En del av dem hävdar rentav, att självaste Gud har reserverat området just för dem, och att de tillhör det av Gud utvalda folket. Det är faktiskt svårt att avgöra, vad som är mest förmätet och löjligt självöverskattande: Att inbilla sig att man tillhör en ”högre ras” eller att tro att man är utvald av en högre makt. I båda fallen brukar det tyvärr leda till svåra övergrepp mot dem som inte tillhör den självutnämnda eliten.	Kanske har jag helt fel, för flera gånger har jag erkänt att jag är religiöst obegåvad. Det märkliga är att min gode vän, Tuffs indiske partner Bhikhu Vyas, lider av samma brist på trosvisshet, och han är ändå en Vyas, tillhör den högsta bramin- eller prästkasten. Men så är han också tillräckligt gammal för att ha upplevt, hur hinduer och muslimer massmördade varandra miljontals vid Indiens frigörelse 1947, och för några år sedan hur hinduer i hans hemstat Gujarat mördade ett tusental muslimer efter ett mordiskt muslimskt attentat mot ett tåg med hinduiska pilgrimer. Bhikhu brukar hävda att religiösa riter, böner och testuggande är nonsens jämfört med plikten att hjälpa sämre lottade medmänniskor och att absolut inte utsätta dem för våld och död.   Det är sådant jag gärna läser in i Nya Testamentet, den medmänsklighet, solidaritet och det icke-våld som den i Betlehem födde gossen sedan predikade. Massor av gånger har jag låtit kyrkoherdar, präster, diakoner, ja till och med en biskop höras på Tyresöradion. Samarbetet har dock varit märkligt ensidigt. Det är alltid jag som fått ta kontakt och initiativ.   Härom veckan skrev jag brev till ett dussintal präster och diakoner här i Tyresö liksom till några aktiva kyrkopolitiker. Tipsade dem hur de för en ytterst billig avgift till närradioföreningen skulle kunna föra ut sitt budskap till massor av människor. Tyvärr fick jag inget svar. Kanske är den kyrkliga byråkratin lika fantasilöst stelbent som den kommunala. Men de kyrkligas tystnad är i alla fall inte lika beklämmande som den kommunala informationsenhetens reaktion på mina förslag om kommunal radio. Dessa byråkrater tycktes vara helt nöjda med sina invanda rutiner och sin mångmiljonbudget. De fick mig att känna mig som något katten släpat in. En meningsfull jul och ett solidariskt nytt år önskar Åke Sandin    tel 08- 712 4463
MARIANNE STIEGER:   Kontrasterna Limhamn och Indien    Kära lyssnare! Lagom till jul har vi fått snö här i Limhamn. Naturligtvis blev det kaos, men det har sina rutiga orsaker och randiga skäl. Här blåser det – och inte lite! Och denna blåst sopar snön fram över gator och vägar så de blir ishala. Dessutom sätter sig snön i alla springor på bilarna och fryser till is. Ingen bil här inte, när jag skulle ut och köra i torsdags. Inte heller några bussar som kom i tid. Men i fredags kom snöröjningen igång – dock inte min bil. Den väntar på våren.   Under tiden ägnar jag mig åt infiltration härnere. Utan att Limhamnsborna riktigt har förstått hur det har gått till, har de fått höra talas om TUFF och våra projekt i Indien i alla möjliga sammanhang. Det ledde till en inbjudan till Limhamns BioCentrum, den gamla, återuppstådda biografen på Järnvägsgatan, dit filmaren Jan Troell sprang i sin barndom. Han bodde nämligen i huset tvärs över gatan.   Den nuvarande ägaren, Alexander Olin, entusiastisk och engagerad, har där startat sin verksamhet med huvudsakligen indisk film på programmet – Bollywoodfilmer. Och vad passade bättre än att jag fick komma dit och tala om TUFF:s projekt i Dharampur, om våra skolor och om planteringen av mangoträd?	Tyvärr fick jag inte alls den tid jag skulle velat ha för att berätta om allt. Huvudtalare var Indiens turistchef från Holland och en resebyråman från Malmö. Det är klart att de visade upp allt det otroligt vackra och mäktiga som Indien kan visa upp. Efter att ha ätit en magnifik indisk måltid, uppträdde en sagolikt vacker dansgrupp och dansade så medryckande att det fullständigt spratt i mina gamla ben.   När jag själv mot slutet skulle tala för oss och våra projekt i fattigdomens Dharampur och jag stod där i mina gråa vinterkläder, var kontrasten mot den tidigare visade skönheten stor. Men skam den som ger sig. Jag måtte ändå ha talat så inträngande om våra projekt: brunnar, ”mangogram” och de sex skolorna, att tittarna blev engagerade. Resultatet av min infiltration: 190 sålda mangoplantor som våra elever i Dharampur får ta mig sig hem efter terminens slut. Tack alla givmilda köpare! Och tack Alexander som bjöd in mig!   God jul och gott nytt år, kära lyssnare, och se till att köpa många mangogram även nästa år. Det kan aldrig bli för många mangoträd uppe i de fattigas bergsområde i Dharampur, hälsar från Limham Marianne Stalbohm-Stieger   Kommentar: Sedan 1971 har Tyresö Ulands- och FredsFörening (TUFF) finansierat massor av utmärkta projekt bland de fattigaste av de fattiga i den indiska delstaten Gujarat. Det har främst varit skolor och andra insatser på utbildningsområdet. Men i det tidigare så gudsförgätna Dharampurs många små fattiga byar har också hundratals brunnar anlagts. Dessutom har nästan 100 000 mangoträd planterats. Delvis har detta åstadkommits genom de  Mangogram som Tuff säljer. De är av tre olika sorter: 1) ”För att gratulera...”,2) ”I stället för blommor” 3) ”Till minne av....” Kan beställas av ake.sandin@tyresoradion.se
BENGT SVENSSON:   Barack Obama och Tiger Woods Hej alla lyssnare ! Det händer att jag läser en tidning ibland. Senast lärde jag att 54% av amerikanerna anser att tortyr är berättigad "ibland". Å andra sidan är det bara en tredjedel som tror att president Obama är muslim, ungefär lika många som tror på flygande tefat. Till slut har jag också kommit mig för att läsa Obamas nobelpristal i Oslo. Det var långt, vindlande, nationalistiskt och slirigt. En person som Obama tog upp som ett gott exempel var hans föregångare, Richard Nixon; en annan Ronald Reagan, som han associerade med perestroika. Fredspristagaren Gorbatjov nämndes däremot inte. Obama nämnde också att "in many countries there is a deep ambivalence about military action today, no matter the cause", alltså, att i många länder idag finns det en djup tveksamhet mot militära ingripanden, oavsett avsikten. Det borde ju ses som en positiv utveckling, men för Obama är det ett problem, att folk ogärna går i krig. Följaktligen argumenterar han sedan engagerat för så kallade rättfärdiga krig (just wars), vilket han uppenbarligen tolkar som de krig hans eget land startar. Martin Luther King fick fredspriset för precis 45 år sedan. Hans tal var betydligt kortare och rakt på sak. Våld och civilisation är oförenliga, påstod han till exempel.Jämför det med Obamas "the instruments of war do have a role to play in preserving the peace", alltså, krigets verktyg har verkligen en roll att spela för att bevara freden.	Men jag vill ge Obama en eloge för hans engagemang i fredliga verksamheter också, tex att spela golf. Tiger Woods är väl annars den mest kände golfspelaren. Nyligen fick jag veta att hans hustru var svensk. Hon hade visat sig vara nästan lika duktig som maken på att svinga golfklubbor fast utanför golfbanan. Skämt åsido så undrar jag varför stenrika människor så ofta verkar ha det så långtråkigt. Paret Woods hade alltså köpt en dyr kåk i ett så kallat gated community, dvs stängselomgärdat villaområde, i Florida.  Florida är en rätt hopplös plats, som utmärks av sina orkaner, korrumperade politiker, colombianska knarklangare, ryska mafiosos och exilkubanska terrorister. Finge jag välja mellan en tvårummare i Rågsved och en villa i ett gated community i Florida, så tog jag tvåan i Rågsved obesett.   Tristessen hade alltså drabbat herr Woods så illa, att han måste dra iväg till närmsta köpcentrum och kopulera med en servitris på parkeringsplatsen om kvällarna. Jag önskar hans hustru lycka till men påminner henne om Martin Luther Kings ord om våld och civilisation. Och herr Woods borde nog vara lite mindre träaktig samt förvara sina golfklubbor på ett säkrare ställe i fortsättningen.   God jul och fred på jorden önskar Bengt Svensson, Radio Tuffs man i San Francisco
ROSOR     ....till               Tuffs partner i Belgrad Lina Vuskovic, som nu tackar för de 7000 kronor, som Tuff nyligen skickade för att hennes fattiga ofta krigsdrabbade gamla skall få julklappar och annan hjälp under den kalla vintern   ....till               finländarna Thomas Wallgren och Ilkka Korhonen, som tagit initiativet att till svenska översätta Gandhis skrift Hind Swaraj (indiskt självstyre). Den skrevs för exakt 100 år sedan. Översättningen har lagts ut på lika många som sidorna i boken   ....till               Svenska Freds ordförande Anna Ek, som tillsammans med tre andra skriver i Sydsvenskan (10/12) under rubriken ”Majoritet vill stoppa vapenexporten”. Där heter det bland annat: ”Svensk vapenexportpolitik beskrivs ofta som ansvarsfull och restriktiv. Det är helt fel. Sverige tillhör världens största vapenexportörer och svenska vapen säljs till länder i krig och länder som kränker mänskliga rättigheter. En ny opinionsundersökning visar nu att politiken saknar stöd hos svenska folket. En klar majoritet vill avskaffa vapenexporten helt och hållet.” Intressant är att en av artikelförfattarna är förre Tyresökillen och tuff-aktivisten Håkan Mårtensson, som nu är tf generalsekreterare i Kristna Freds. Anna och Håkan tillhör också undertecknarna av en artikel i Sydsvenskan (13/11), som kräver en snabbare svensk ratificering av konventionen mot klustervapen, dessa små djävulska tingestar som skördar civila dödsoffer långt efter krigens upphörande.	....till               lokaltidningen Tyresö Nyheter, som i sitt senaste nummer har tre artiklar med Tuff-anknytning. Förutom en omfattande presentation av Tyresöradion, inklusive Radio Tuff, också en artikel om Tuffs Afghanistanbistånd med den häftiga rubriken ”I moskén ber man för Tuff” och en annan om Tuffs Indienprojekt under rubriken ”Kumla skola imponerar igen”   ....till               Tyresös avgående kommunalråd Berit Assarsson (m), som när hon avtackades uttryckte särskild glädje över de mangogram hon fått. I tidningen ”Vi i Tyresö” säger hon bland annat: ”146 mangoträd har skänkts till ett fattigt område i Indien i mitt namn” Det kan tilläggas att glädjande många under julmånaden använt sig av Tuffs mangogram.   ....till               Gabor Steingart, som i SPIEGEL ONLINE skriver under rubriken “Fel pris i fel tid”. Det gäller förstås nobelpriset till Obama. Steingart skriver: ”Andra förtjänar priset mera, först och främst den osannolika trion Gerhard Schröder, Jacques Chirac och Vladimir Putin. Den socialdemokratiske tyske kanslern, den konservative franske presidenten och den nye ryske tsaren avhånades starkt för sitt motstånd mot invasionen av Irak 2003. De grundade sitt motstånd på bristen av bevis på att Irak hade massförstörelsevapen. Inget krig utan skäl, hävdade de.” Steingart påpekar också att ryssarna hade bättre underrättelser om Irak än CIA och Bush, så Putin kunde med rätta påstå att Irak inte var terroristernas hemort.   ....till               Radio Tuffs kvinna i Malmö, Marianne Stieger, som vid en Indienträff informerade om Tuffs Indienprojekt och sålde mangogram och Indienkort för 685 kr   ....till               de allt flera som solidariskt löser sina presentproblem genom att använda Tuffs  Mangogram och till dem som på det nya året gör slag i saken och ansluter sig till Tuff, Tyresö Ulands- och FredsFörening genom att på Tuffs pg 16 01 37 – 6 sätta in 200 kr. familjemedlem 80 kr.
En smart lösning på ett vanligt problem! Är Mangogram något för dig?

Radio TUFF nr 1252       PROGRAMLEDARE:   Åke Sandin, tel 08-712 4463 Monica Schelin,  tel 712 2581   Här nedan kommer texter från Tyresö Ulands- och FredsFörenings RADIO TUFF (nr 1252) söndag 6 december kl 17 och sedan 4 ggr per dygn till den 22 december på 91,4 MHz och på webben www.tyresoradion.se  , där man också i fliken ”Arkiv” kan lyssna på senaste halvårets Radio Tuff.  Över 720 texter från Radio Tuff finns på www.tuffsandin.blogspot.com  , de senaste sändningarna också på www.tuff.fred.se  där det finns massor av annan Tuff-information. Tyresöradion, inklusive Radio Tuff, får många synpunkter från lyssnare/läsare. Många hundra av dem finns i fliken ”Sagt om 91,4” på www.tyresoradion.se  Du är också välkommen att höra av dig med omdömen. Skicka dem till mig, är du snäll! Åke  _________________________ Program: ”Veckans rosor” delas ut till en indisk journalist, en Tyresöbo, ett nedrustande land, tre jurister, ett perfekt julkort, en fredstidning, vackra Indienkort och till en ickevåldsaktivist.   En av de tre från Kumla skola (Tyresö) som i januari besöker Tuffs många Indienprojekt är Lena Mansfield, som intervjuas om sina förväntningar.   En arg Marianne Stieger rapporterar från Malmö om snålt skadestånd, om danskt slöseri med pengar och svensk tröghet med att avskaffa klustervapen.   Åke Sandins krönika har rubriken ”Den lilla fisken fångar vi, men....”. Den tar upp begreppet krigsförbrytelser och den tyska rättegången mot 89-årige John Demjanjuk   Hampus Eckermans raka puckar träffar den här gången Schweiz, Saudi-Arabien, israeliska bosättningar, ja, rentav Barack Obama.   Något av detta nedan.
Åkes Krönika   ”DEN LILLA FISKEN FÅNGAR VI MEN....”  Minns du än vad ”tautologi” betyder? Jo, våra svensklärare liknade det vid ”tårta på tårta”, det vill säga att man efter varandra använder två ord som betyder samma sak.  Ordet ”krigsförbrytelse” är en förskönande tautologi, påhittad av de militaristiskt troende. Vadå krigsförbrytelse? Krig är ju i sig självt den största förbrytelsen av alla, eftersom massor av människor då mördas, i de moderna krigen främst barn, kvinnor och obeväpnade män.   ”Krigsförbrytarrättegångar” är ett liknande dubiöst ord. De består ju nästan alltid av att segrarna dömer och hänger förlorarnas ledare och ger deras  underhuggare mångåriga fängelsestraff. När segrarna inte bara som åklagare utan också som domare och bödlar i Nürnberg 1946 hängde den tyske utrikesministern Joachim von Ribbentrop gavs dock en tänkvärd motivering: Han ansågs skyldig till anfallskrig, som enligt domarna var den värsta förbrytelsen av alla, eftersom de leder till allt annat dödande och alla andra mordiska övergrepp.   Under det senaste decenniet har vi upplevt tre anfallskrig: mot Jugoslavien 1999, mot Afghanistan 2001 och mot Irak 2003 De två senaste krigen har ju  knappast upphört ännu och offren räknas i sjusiffriga tal. Ingen av dessa aggressioner har haft något klockrent berättigande i den internationella  folkrätten, men har ens en enda av de ansvariga dömts ens till dagsböter?   Hur många miljoner civila har segrarna i andra världskriget dödat de senaste 65 åren? Fransmännen i Algeriet och Indokina. Engelsmännen i Malaysia,  Kenya, Argentina och nu i Irak och Afghanistan. Amerikanerna i Vietnam, Kambodja, Panama, Grenada och nu på andra håll. Ryssarna i Ungern,  Tjeckoslovakien och Tjetjenien. Känner mig okunnig, kan  inte erinra mig att någon enda av dessa gärningsmän fått något straff att tala om.	På sistone har Israel ilsket fördömt  Richard Goldstone, själv jude och sionist. Han har ju i sin FN-rapport påpekat att israeliska soldater under Gazakriget i vintras förintade  massor av civila byggnader och institutioner och dödade ca 1400 palestinier, de flesta civila, däribland omkring 400 barn. Det är för all del en bagatell jämfört de miljontals japanska och tyska civila som allierade terrorbombningar dödade i andra världskriget, därav 70 000 tyska barn och ännu flera japanska. För detta har barnamördarna blivit hyllade och fått medaljer.   Så opportunt ändå – och så ironisk — att våra medier nu ger stort och ensidigt utrymme åt rättegången i München mot John Demjanjuk. Han kallas för ”nazivakt” men var knappast nazist. Han var en ung ukrainsk kille, som slogs i Röda armén mot tyskarna. Han blev tillfångatagen och valde för att slippa krigsfångenskap att bli lägervakt, tillhörde alltså lägerpersonalens nedersta skikt.   1986 utvisades Demjanjuk på lösa boliner från USA till Israel, där han satt i sju år bakom galler, därav fem år i dödscell. Han dömdes till döden för att ha varit ”Ivan den förskräcklige” i lägret Treblinka. Det intygades under ed av flera överlevande från lägret. Men de misstog sig eller ljög politiskt korrekt, vilseledda av den rådande hatstämningen. Dessa menedare åtalades aldrig.   Modiga israeliska försvarsadvokater hade det inte lätt. Den ene dog i ett fall (?) från femtonde våningen och vid begravningen fick den andre, Yoram Sheftel, syra kastad i ansiktet. Hans bok om rättegången har undertiteln ”The Rise and Fall of A show trial” och Demjanjuk, som aldrig varit i Treblinka, frikändes.   Men nu är han en sjuk 89-åring, som beskäftiga tyskar den här gången ställt inför rätta. Det räckte inte med att han som oskyldigt dömd fick sitta sju år i israeliskt fängelse. Herregud, det finns ju många människor av mycket högre rang, som är ansvariga för massmördande långt efter det att underhuggaren Demjanjuk för 65 år sedan begick sina förmenta brott.   Men som Allan Edwall sjöng: ”Den lilla fisken fångar vi -- men hajen får gå fri”.   Åke Sandin
MARIANNE STIEGER: – Nu är jag arg!   Kära lyssnare! Ordet förbannad är en svordom och hör som sådan inte hemma i ett radioprogram som Radio TUFF. Men lått mig komparera ordet arg i stället  – arg, argare, argast – då förstår ni, hur jag känner mig.   I veckan avslutades en process här i Malmö, i vilken det gick om skadestånd till en hustru och hennes två pojkar. Mannen i familjen omkom för två år sedan vid en olycka på en kyrkogård i Lund. Han skulle skotta igen en grav, varvid jordmassorna begravde honom levande. Kyrkoherden i församlingen och kyrkorådets dåvarande ordförande åtalades för arbetsmiljöbrott och vållande till annans död.   I torsdags höll jag dock på att sätta kvällsfikat i halsen, när jag hörde tv-reportern berätta att de båda åtalade genom sina försvarare hade hävdat att sönerna, båda förståndshandikappade, inte kan känna tillräcklig sorg och saknad efter en förlorad förälder för att kunna göra anspråk på skadestånd för psykiskt lidande, vilket är förutsättningen vid större belopp. I det här fallet 50 000 kronor vardera till hustrun och sönerna. Kära lyssnare, detta sägs av representanter för den Svenska kyrkan!   Här finns två pojkar, redan präglade av ett oblitt öde, som vaknar vare morgon till ett liv utan far. De somnar varje kväll utan att ha fått känna sin fars omsorg och omvårdnad. De har ingen far att spela fotboll med, ingen far att meka med cykeln eller mopeden med när de blir större.	De har bara en mor som sörjer en död make. Skulle de inte känna sorg och saknad? Och då häver representanter för den Svenska kyrkan ur sig sådana grodor. Kan man bli annat än arg, argare argast?   En annan sak som har gjort mig arg är den svenska inställningen till vapenexport. Här vill vår regering alltid framstå som Europas goda samvete, och vad gör de?  I torsdags för ett år sedan undertecknade regeringen, efter lång tvekan, konventionen mot klustervapen. Hurra! utropade vi inom fredsrörelsen. Men ännu ett år senare har regeringen inte ratificerat konventionen, och därmed är den inte juridiskt bindande. Skam över en sådan underlåtenhet! Men vad handlar det om? Jo, som vanligt pengar – även här. Sveriges vapenexport har nått nya oanade höjder, och det ger klirr i kassan. Då får moralen stryka på foten.   Vad händer då i våra västliga och södra grannländer? Jo, i Danmark rustar man inför det internationella miljömötet. Enbart president Obamas besök kommer att kosta 40 miljoner kronor. Tänk er – 40 miljoner kronor som kunde gått till den över en miljard svältande i världen! Jag blir arg inför ett sådant resursslöseri. Den här konferensen hade lika så gott kunnat hållas per telefon. Då hade vi sparat både pengar och miljön. Fy sjutton, så arg jag blir!   Inte blir jag gladare av att mina forna landsmän, tyskarna, pinsamt nog har ställt en gammal, nästan döende 89-åring inför rätta för ett brott som han skall ha begått för 65 år sedan. Det är ukrainsk-amerikanen John Demjanjuk, men hans märkliga öde tar Åke Sandin upp i sin krönika i detta Radio TUFF.   Men trots allt, en trevlig Lucia och en tankfull adventstid på er, kära lyssnare, hälsar från Limhamn   Marianne Stalbohm-Stieger. i Tyresö Ulands- och FredsFörening Radio Marianne Stalbohm-Stieger
Gå med i TUFF! "Istället för att banna mörkret - tänd ett ljus!"
ROSOR     ....till               den indiska journalisten Satya Sagar, som i Clarté (nr 3/09) raljerar med dem i New Delhi som går med munskydd i rädsla för svininfluensan: ”Under pandemins första fyra månader har 396 indier dött i influensan. Samtidigt dör ca en miljon indiska spädbarn av undernäring varje år. Drygt 900 000 dör i malaria, över 500 000 av luftföroreningar och 400 000 av tuberkulos.”   ....till               Sune Vallgren i Krusboda (Tyresö), som lyssnade på Radio Tuff krönika ”Undergångsmyternas goda och onda” och minns vad han lärde sig som skolpojke i Norrland: ”Världens människor är indelade i goda och onda-- och det är de goda som gjort indelningen” ....till               ett land som sällan får positiv uppmärksamhet i svenska och västerländska medier, nämligen Ryssland. Där har man nu -- i förtid rentav-- tillintetgjort 45 procent av sina kemiska vapen, meddelar utrikesministeriet. Det rör sig om cirka 18 tusen ton ammunition, som likviderats. Ryssland har alltså i förtid uppfyllt sina skyldigheter enligt en internationell konvention om att förstöra kemiska vapen. (Källa: Stefan Lindgrens veckomagasin ”Ryska Posten”)	....till               tre framstående jurister, Mark Ellis, Anne Ramberg och Christian Åhlund, som i Svenska Dagbladet (3/12) skriver under rubriken ”Gazarapport måste tas på allvar”. Det gäller Richard Goldstones FN-rapport om Gazakriget i vintras. De framhåller hans ”osedvanliga personliga mod i försvaret av grundläggande folkrättsliga principer”. Den ampra kritiken från Israel var väntad, menar de men beklagar att varken USA eller EU står upp för granskningen. De skriver:  ”Israeliska ledares grova personliga angrepp på Richard Goldstone är naturligtvis att skjuta budbäraren och att avleda uppmärksamheten från de allvarliga anklagelser som framkommer i rapporten.” ....till               en av dem som besökt och imponerats av Tuffs många indiska projekt. Det är unga Malin Castenfors, som nu framställt Tuffs mangogram i färg och som julkort. Tuff-ordföranden Sylvia Ljungdahl har låtit trycka upp ett antal sådana julmangogram. De finns att köpa för 25 kr/st. Det innebär, att det för varje sådant julkort blir det minst fem nya mangoträd i Dharampurs många små fattiga byar. Kan beställas av Monica Schelin, tel 08-712 2581 ....till               fredstidningen PAX, som i sitt senaste nummer förutom intressanta artiklar och insändare har två notiser om Tuff, dels om Radio Tuff, dels om Tuff-kampanjen för krigsdrabbade barn i Afghanistan och Irak. Pax ingår i medlemsavgiften till Tuff. ....till               de vackra kort, ritade av elever vi de sex indiska skolorna, som grundats med Tuff-pengar och fortfarande stöds med 300 000 kr per år av Tuff. Tre kort inklusive kuvert kostar 20 kr, tio kort för 50 kr. Beställ av Åke Sandin, tel 08-712 4463 eller ake.sandin@tyresoradion.se ....till               Martin Smedjeback, som påminner om ickevåldets möjligheter genom att erinra om den färgade amerikanskan Rosa Parks som 1955 vägrade att lämna sin plats i bussen för en vit man, en ickevåldslig protest som inspirerat honom och andra. Det ledde sedan till att dessa diskriminerande lagar i sydstaterna upphävdes.

Radio TUFF nr 1251       PROGRAMLEDARE:   Åke Sandin, tel 08-712 4463 Monica Schelin,  tel 712 2581   Här nedan kommer texter från Tyresö Ulands- och FredsFörenings RADIO TUFF (nr 1251) söndag 22 november kl 17 och sedan 4 ggr per dygn till den 6 december på 91,4 MHz och på webben www.tyresoradion.se , där man också i fliken ”Arkiv” kan lyssna på tidigare Radio Tuff.  Över 710 texter från Radio Tuff finns på www.tuffsandin.blogspot.com , de senaste sändningarna också på www.tuff.fred.se där det finns massor av annan Tuff-information. Tyresöradion, inklusive Radio Tuff, får många synpunkter från lyssnare/läsare. Många hundra av dem finns i fliken ”Sagt om 91,4” på www.tyresoradion.se Du är också välkommen att höra av dig med omdömen. Skicka dem till mig, är du snäll! Åke  _________________________ Program: ”Veckans rosor” delas ut till en samtalsinledare, ett skolbespisningsbiträde, en Indienkännare, en fredsrörelse, en tidigare Reaganrådgivare och ett radioprogram.   Radio Tuffs man i San Francisco, Bengt Svensson, har skickat en text som har rubriken ”Ohälsosam luft i Texas?” och som vi läser upp.   På telefon från Malmö hörs Marianne Stieger om sina synpunkter på ensamkommande flyktingbarn och varför hon önskar svenskt trupptillbakadragande från Afghanistan.   Åke Sandins krönika har rubriken ”Undergångsmyternas ’goda’ och ’onda’ ”. Den tar sats i boken ”Apokalypsens gosiga mörker”.   Hampus Eckerman utser ironiskt nästa års nobelfredspristagare, påpekar att kanadensare bidrar till tortyr av afghaner, tar upp religiösa våldsidéer och att vatten berövas palestinierna.   Något av detta nedan.
Åkes Krönika   UNDERGÅNGSMYTERNAS ”GODA” OCH ”ONDA”   ”Apokalypsens gosiga mörker” är den häftiga titeln på en bok av journalisten Anders Bolling. Den presenterades intresseväckande av Siv Källstigen vid samtalscaféet Filosofikas senaste träff. Bolling tar upp en massa pessimistiska förutsägelser om framtida katastrofer och visar att de oftast inte slagit in. Han menar, att hans egen bransch, medierna, mycket hellre skildrar problem, elände och hot än allt det positiva som händer. Hälsan tiger still.   Han polemiserar med vederhäftig statistik mot uppfattningen att det blivit allt sämre i vår värld. Och han har säkert rätt i att vi lever i den hittills bästa –eller minst dåliga-- av världar, låt vara att den långtifrån är den optimala. Aldrig förut har så många människor fått sina basbehov tillgodosedda. Aldrig förut lever vi så länge som nu. Aldrig tidigare har så många fått skolundervisning och grundläggande sjukvård osv osv. Till och med krigen är trots allt färre och inte fullt så förödande som under första hälften av 1900-talet.   Som andra medaljer har också denna sin baksida. När världen i början av 1930-talet hade ca 3000 miljoner invånare levde en majoritet i okunskap, fattigdom och nöd. Nu är ett överväldigande flertal ovan fattigdomsstrecket. Antalet och andelen som lever i välstånd har alltså ökat drastiskt. En mycket mindre andel i procent än förut lever nu i misär. Men det där med procent kan ibland dölja mer än upplysa. När jag var mattelärare testade jag tonåringarna genom att fråga: ”Vad väljer ni att få: en procent av familjen Wallenbergs tillgångar eller nittionio procent av mina”? Klokt nog  föredrog de den enda procenten framför de nittionio.   Det är ju så här att i dag lever över 7000 miljoner på den här planeten. Trots den snabbt sjunkande procenten av fattiga innebär det, att antalet undernärda ännu är stort, ja på sistone har FN rapporterat om att antalet svältande medmänniskor har ökat till över 1000 miljoner.	Fortfarande krigas det på många håll i världen och människor dödas som flugor. Aldrig tidigare har så enorma summor i världen förslösats på militära rustningar, alltså på förberedelser av massmord. Det är en galen felprioritering med pengar som kunde ha hjälpt den dryga miljard som lever i misär. Och världen är nerlusad med kärnvapen med förmåga att utrota allt mänskligt liv på planeten. Det finns ingen gosighet i det hotet.    Det har inte saknats förutsägelser om världens undergång, mestadels religiöst inspirerade. Laestadianer i Norrland gav för ett sekel sedan bort allt de ägde i förvissningen om att de snart skulle få komma till himlen. När den förfärliga tsunamin drabbade ett par hundra tusen i Sydostasien hördes många mumla om världens ände. Det var historielöst, för sådana naturkatastrofer har hänt med jämna mellanrum genom tiderna. Just nu görs i USA en film om jordens undergång, som enligt gamla mayamyter kommer att äga rum 2012. Exemplen kan mångfaldigas.   Det förefaller som om domedagsprofetior har en märklig lockelse. För några år sedan berättade Bengt Svensson i San Francisco för Radio Tuff om den amerikanska kioskvältaren ”Left Behind”. Det var en bokserie som såldes i hela 40 miljoner ex. Ramen var Bibelns uppenbarelsebok, vilken enligt Bengt i våld får Blixt Gordon att framstå som ett blygt kontorsbiträde. Och böckerna hade en typiskt högerkristen tendens. Den som i slutet avslöjas som äckelpäcklet Antikrist var självaste generalsekreteraren i FN, här kallad Nicolae Carpathia. Hur mångas dödande har FN gjort sig skyldig till i jämförelse med ”new-born Christian” George W Bush?   I olika religioner har det i tusentals år förekommit myter om en våldsam slutkamp mellan de ”goda” och de ”onda”. De ”goda” segrar och kommer då till olika slags paradis, medan de ”onda” välförtjänt och i evighet får utstå helvetiska kval. Denna dualism har ödesdigert påverkat oss. Den har fått rättfärdiga krigiskt massmördande i stor skala av de ”onda” och delat in oss i rasismens vi och dom. -------------------------------------------------- Åke Sandin i Tyresö Ulands- och FredsFörenings Radio Tuff (nr 1251) 22/11-6/12 Åke Sandin
MARIANNE STIEGER: Hem för flyktingbarn och hemresa för soldater     Kära lyssnare! Novembermörkret lägger sig som en tung, mörk duk kring själen, och tidningarnas svarta rubriker gör inte tillvaron ljusare. Jag säger som Jan Malmsjö sjöng på 70-talet: ”Stoppa världen, jag vill hoppa av.” Ibland blir rubrikerna bara för stora och för svarta.   Den senaste veckan har Vellinge kommun söder om Malmö valsat runt i pressen. Röster har förfasat sig över den rika kommunen som inte vill ta emot ensamkommande flyktingbarn. Nu har det ju visat sig att det inte var kommuninvånarna som ställde sig på tvären utan kommunpolitikern Ljungman. Han å sin sida gömde sig bakom sina väljare. En statistisk undersökning har nu visat att 58% av invånarna i kommunen inte har något emot att flyktingbarnen kommer.   Som vanligt har man fokuserat helt fel. Kommer ni ihåg, kära lyssnare, vilket ramaskri det blev i Tyresö, när Stockholms stad fick för sig att placera hemlösa på den övergivna tomten efter Trollbäckens Trä, den där tomten alldeles i utkanten av Stockholms kommungräns? Det var en övergiven tomt utan varken vatten eller avlopp och med förgiftad mark efter all verksamhet som hade ägt rum där. Dit körde man de hemlösa från Stockholm och lät dem bo där i husvagnar. Kommunalt övervåld kallar jag sådant. Kommer ni också ihåg hur Berit Assarsson, Tyresös förra moderata kommunalråd, gick i taket, när hon fick reda på det? Hon åkte in till Stockholm och förde ett herrans liv, varpå de hemlösa flyttades till den ordinarie campingplatsen vid sjön Flaten. Där hade de åtminstone tillgång till vatten och toaletter. I det fallet hade Stockholms politiker klantat sig ordentligt.	På precis samma klantiga vis har ärendet med de ensamma flyktingbarnen skötts. Hade man först kontaktat Vellinge kommun, hade måhända hela den här cirkusen, som naturligtvis skadar flyktingbarnen allra mest, de som egentligen borde värnas mest, aldrig behövt äga rum. Nu sitter Vellinge där med en skam som är helt onödig. Återigen efterlyser jag öppen debatt om saker och ting. Vilka som satt och myglade med varandra här, kan man bara spekulera i. Invånarna i Vellinge var det hur som helst inte.   När jag ändå sitter här och kverulerar, vill jag återkomma till min förra krönika, där jag krävde att regeringen tar hem våra soldater från Afghanistan. Nu har det inträffat som jag varnade för. Nya soldater har sårats i strid. Det sägs visserligen inte i tidningarna och i radio och tv. Där talar man om ”skadade” soldater, som om de hade spelat fotboll eller liknande och råkat ramla och bryta handleden..   Nej, i krig såras soldater, det vill säga om de överlever ett anfall. Ofta såras de så svårt att de kommer att lida av det livet ut. Vill vi det? Själv säger jag nej och håller fast vid mitt krav: Ta hem våra soldater!   Finns det då inga ljuspunkter alls så här års? Jodå! Oxlarna i parken nedanför lyser illrött av alla bär. Där kommer sidensvansarna att ha ett kalas utan like framåt nyår när kylan slår till. Och hantverkarna tycks äntligen ha tätat taket på min balkong, så jag slipper vada i en ocean varje gång det regnar. Alltid något att glädja sig åt.   Låt oss se fram mot ljusare tider, kära lyssnare, hälsar från Limhamn   Marianne Stalbohm-Stieger
Bengt Svensson i San Francisco:   Ohälsosam luft i Texas?  Hej alla lyssnare! Vi hade val för ett par veckor sedan. I San Francisco valdes stadsåklagare och kassör. De fick  96,74% och 96.95% procent av rösterna respektive. Det fanns nämligen bara en person som ställde upp i båda fallen. Av stans 650000 registrerade väljare röstade ca 14%. Dessutom ett antal kommunala folkomröstningar, där valdeltagandet var 18-19%. Själv tillhörde jag den stora, lata och oengagerade majoriteten, som struntade i valet. Mitt i Texas ligger världens största militärbas, Fort Hood, med upp till 65000 militärer och familjer på 878 kvadrat-km. En major sköt ihjäl 13 soldater där nyligen. Han hade värvat sig direkt efter gymnasiet och tillbragt hela sitt vuxna liv i armén och till sist blivit armépsykiatriker, vilket väl är en viss ironi i eländet. Men den riktigt heta potatisen i fallet är att hans föräldrar är invandrare från Palestina, och att han är muslim. De senaste amerikanska krigen i Asien startades i en atmosfär av korståg och religiös retorik. Att regeringen gång på gång förklarat att krigen inte riktar sig mot den muslimska tron verkar inte ha minskat den religiösa extremismen på någon sida.	Den här majoren är heller inte den förste amerikanske muslimske soldaten, som riktat sitt vapen mot de egna. Det bådar inte gott för USA:s krigsansträngningar, men framför allt, inte för harmonin i det civila amerikanska samhället. Precis utanför militärbasen, i Killeen, körde en lastbil in i en pizzeria 1991, och dess förare sköt ihjäl 23 restauranggäster. En bit längre bort ligger Waco, där federal polis gick till attack på en religiös sekt några år senare, varvid dussintals sektmedlemmar dog. På årsdagen av denna händelse i Waco sprängde sedan en ung man som hette Timothy McVey en federal byggnad i Oklahoma City i luften med några 100 döda som följd. McVey var krigsveteran från Bush den äldres krig mot Irak. Kanske är luften ohälsosam i Texas. Man har nyligen firat 20-årsminnet av berlinmurens fall. Det är också 20 bortkastade år vad gäller fred och hållbar utveckling. Medan biljoner i skattepengar gått till militära äventyr, har klimathotet blivit akut. Det är svårt att vara optimistisk. Bengt Svensson
Gå med i TUFF! "Istället för att banna mörkret - tänd ett ljus!"
ROSOR     ....till               Siv Källstigen, som på ett mycket stimulerande sätt  inledde senaste träffen i Tuffs samtalscafé Filosofika. Ämnet var ”Apokalypsens gosiga mörker”, titeln på Anders Bollings bok. Mera i samma ämne i Åke Sandins krönika om en stund   ....till               bespisningsbiträdet vid Kumla skola (Tyresö) Yim Fun, som inför tre Kumlalärares resa till Tuffs Indienprojekt skänkt 5000 kr. Pengarna ska nu användes till en brunn vid en av Tuff-skolorna i fattiga Dharampur, meddelar Bhikhu Vyas, som är rörd över denna kinafödda Tyresökvinnas solidaritet. Han kallar det för en Quality Contribution.    ....till               Samuel Strandberg, som bland annat är författare av utmärkta böcker om Indien. Han meddelar nu att seminaristerna vid den indiska skolan Sarvodaya Ashram tack vare 10 000 kr från Tuff fått hyllor och andra förbättringar i sitt elevhem.     ....till               Sveriges Radios program Konflikt som (14/11) handlade om kvinnornas kamp för likaberättigande till exempel i fundamentalistiskt religiösa områden. Bland annat berättade Widad Zaki om läget i Irak, som hon just besökt. På tisdag den 24 november finns Widad i Tuff-lokalen Myggdalsvägen 80 från kl 19. Då ska hon rapportera om de två barnbibliotek i Bagdad, vilka Tuff ekonomiskt stöder. Alla hjärtligt välkomna. Fika och god stämning ingår som vanligt.	....till               Kristna Fredsrörelsen, som i sitt veckobrev bland annat skriver: ”Få är medvetna om att varje dag, på varje kontinent pågår ickevåldskampen. Bara de senaste tio åren har ickevåldskampanjer lett till stora politiska omvälvningar ibland annat i Serbien, Georgien, Ukraina och Libanon. Även om det är de militära insatserna och våldet som ofta får de största rubrikerna och mediala uppmärksamhet, är det ickevåldskampen som skördar de största segrarna. Ett vanligt missförstånd när det gäller ickevåld är att våld ger snabba förändringar medan ickevåld kräver oändligt tålamod. Det finns otaliga exempel på väpnade gerillagrupper som har kämpat i årtionden utan att uppnå sina mål, t.ex. Farc i Colombia, ETA i Spanien och olika grupper i Burma. Jämför med fackföreningsrörelsen Solidaritet i Polen som tio år efter dess födelse styrde landet, eller för People power-rörelsen på Filippinerna som på 30 månader vann över diktatorn Marcos. Berlinmurens fall är bara en av många ickerevolutioner som bevittnats och följts av media under de senaste 25 åren. Den är en av många storskaliga ickevålsliga demonstrationer. Strategiskt ickevåld fungerar”   ....till               före detta Reaganrådgivaren Paul Craig Roberts, som skriver om amerikanska  representanthusets omröstning om Goldstonerapporten,  som uppmanar både Israel och Hamas att göra upp med sina krigsförbrytelser under Gazakriget i vintras. De amerikanska kongressmännen avfärdade rapporten med röstsiffrorna 344 mot 36. Roberts skräder inte orden utan tycker att ”representanthuset inte är något annat än Israellobbyns marionett”. Om den ansvarige för FN-rapporten skriver han: ”Goldstone är inte bara en framstående judisk jurist, som har ägnat sitt liv åt att låta personer svara för sina brott mot mänskligheten, utan också sionist. Men nu har israelerna demoniserat honom som en ’självhatande jude’, eftersom han skrev sanningen i stället för israelisk propaganda”