Vi börjar nu nalkas slutet i denna bok som totalt omfattar cirka 96 kapitel.

Någon har frågat mig, varför just 96 ?

Mycket enkelt. 96 är nämligen det som ofta följer direkt efter 69, det vet ju de flesta som tillämpat 69 i denna sexfixerade värld.
För dig som råkat komma direkt in på detta kapitel är det kanske naturligt att fråga sig: Vad handlade de föregående kapitlen om? En fråga som jag även ställer mig själv. Därför följer här litet retrospektiva tankar.

När jag bestämde mig för att skriva denna bok var min första regel att inte följa några regler.

Vanligen börjar en bok med ett förord följt av kapitel 1, varefter handlingen utspelas vartefter. Puh, så trist och hämmande. Sådant är inte bra för skaparkraften (Kreativiteten).

Men med de nya möjligheter som datatekniken givit oss hyperultramoderna författare behöver man inte känna sig bunden av sådana konventioner. Man kan helt enkelt skriva en massa kapitel huller om buller och sedan länka ihop dem med – just det, länkar!  Dessutom kan man låta ett slumpvalsprogram länka de olika kapitlen. På det viset kan man läsa boken ett otal gånger, hela tiden med olika resultat. Det är här författarens genialitet kommer in - det gäller att få pusslet att passa hur man än lägger det fast alla bitar är olika. En bedrift jag inte tror någon annan är mäktig att klara, och endast min modesta blygsamhet avhåller mig från att visa min oerhörda självbelåtenhet. Varje kapitel avslutas således med en slumpalstrad länk. (Peppar i trä!)

Nu över till själva handlingen. (Det är egentligen fel att avslöja den eftersom läsaren då går miste om ett överraskningsmoment, men som sagt, strunt i konvenansen.) Boken handlar således om en författare som får för sig att skapa ett litterärt mästerverk som skall hållas hemligt i hundra år för att därefter av en slump upptäckas och bli omskrivet i den då civiliserade delen av världen. Han presterar således ett musealt verk i hopp om att det då i framtiden fortfarande skall finnas människor eller andra varelser med läsförmåga och vilja att återuppbygga en beboelig värld, och postumt hylla dåtidens främsta geni (han själv).

Detta kan verka trist, men han gör det med ett oerhört stort stänk av humor, så att läsaren helt betagen bara längtar efter nästa kapitel. För att ge mera djup och perspektiv åt händelsen skriver författaren liksom andra i andra person.

Hans hjälte är en ZYX, professor  i kärnfysik, som på 2000-talet drabbas av blixten och ligger i koma i femtio år. När han med hjälp av ny medicinsk vetenskap väcks till liv minns han inte vem han är. Dock är han fylld med en obetvinglig drift att tillverka atombomber (som då är helt omoderna), vilket vållar honom stora existentiella problem. Han ser sig därför föranlåten att utklädd till försäljare av strofinker, den tidens elektroniska striktorer, uppsöka högsta presidoriet i Förenta Statisterna, etisk dirigent i alfavärlden, för att utverka tillstånd att utföra en global kärnsprängning.

Vi har nu kommit till den del i handlingen där professor ZYX utklädd till försäljare knackar på porten till det palats där presidoriets megatalrör residerar. En metallisk röst ljuder ifrån taket:

- Hell dig, kryp från de krälande massorna. Lämna ett hårstrå för analys i facket till vänster om dig.

Fortsättning