| Hurra, jag har fått B R E D B A N D! Det ger helt nya dimensioner åt mitt skrivande. Ännu idag minns jag vilken upphetsning jag kände när min pappa först kom hem med en utrangerad Remington skrivmaskin från jobbet, och jag genast kastade mig ner vid den för att författa mitt livs första frivilliga uppsats. Visserligen var färgbandet så torrt att man fick ana sig till vad den svagt blågrå texten ville säga, men detta betydde inte något när känslan av mekanik och snille i symbios triumferade. Och ännu större blev upphetsningen när han nästa år kom hem med ett något mindre begagnat färgband som verkligen gjorde skäl för namnet. Det var nämligen inte mindre än två färger, svart och rött, och nu kunde jag sätta färg på mina skriverier. Jag tror jag upplevde samma eufori som mannen som uppfann färgfotot. Sedan dess har det runnit mycket tid under broarna, och utvecklingen har gått i långa harsprång fram till dagens datoriserade skriverihjälpmedel, som inte ens kräver att man byter färgband. (Nu skall det istället vara patron). Och som kronan på själva verket: B R E D B A N D. Nu behöver jag inte längre känna marginalernas tvångströja hämma min fantasi genom att ständigt påtvinga mig radbyten. Jag kan utan hämningar uttrycka mig vitt och brett - eller som här - svart och brett. HURRA! Tillbaka |
| Hurra, jag har fått B R E D B A N D! Det ger helt nya dimensioner åt mitt skrivande. Ännu idag minns jag vilken upphetsning jag kände när min pappa först kom hem med en utrangerad Remington skrivmaskin från jobbet, och jag genast kastade mig ner vid den för att författa mitt livs första frivilliga uppsats. Visserligen var färgbandet så torrt att man fick ana sig till vad den svagt blågrå texten ville säga, men detta betydde inte något när känslan av mekanik och snille i symbios triumferade. Och ännu större blev upphetsningen när han nästa år kom hem med ett något mindre begagnat färgband som verkligen gjorde skäl för namnet. Det var nämligen inte mindre än två färger, svart och rött, och nu kunde jag sätta färg på mina skriverier. Jag tror jag upplevde samma eufori som mannen som uppfann färgfotot. Sedan dess har det runnit mycket tid under broarna, och utvecklingen har gått i långa harsprång fram till dagens datoriserade skriverihjälpmedel, som inte ens kräver att man byter färgband. (Nu skall det istället vara patron). Och som kronan på själva verket: B R E D B A N D. Nu behöver jag inte längre känna marginalernas tvångströja hämma min fantasi genom att ständigt påtvinga mig radbyten. Jag kan utan hämningar uttrycka mig vitt och brett - eller som här - svart och brett. HURRA! Tillbaka |
=> Det där med bredband är inte alltid problemfritt.
Läs här om hur det kan vara. <=