Allvarligt talat______________________________________________________

Om kränkning i arbetet.

Mobbning och annan kränkning förekommer i alla miljöer, även i arbetslivet. Den utövas bl.a. av inkompetenta chefer på statliga och privata företag, institutioner m.m.

De flesta vet hur en bra chef skall vara, men när "olycksfall" i arbetet förekommer har offret vanligen liten chans till upprättelse, medan chefen slipper sona för vad han ställt till med. Ibland räknas det t.o.m. som en merit att kunna kväsa en underordnad, även i välkända företag. Sådana fall kommer sällan i dagen, men i tidningen Civilingenjören avslöjades ett sådant på ABB.

En vacker personalpolicy på papperet räcker inte. Det måste finnas en övergripande instans på företaget som ser till att ansvaret tas och inte går upp i rök. Men så är det inte alltid, det visar sorgliga exempel. Möjligen uppmanas den skyldige chefen att byta arbetsplats, kanske sedan han fullgjort sitt obehagliga uppdrag enligt order, och kan sedan oförtrutet göra om tricket på annat håll. Det verkar som om vissa företag medvetet utnyttjar sådana torpeder, och sedan anser sig vara oskyldiga. (En fransk TV-pjäs "Kvasten" var nog inte helt gripen ur luften.) "Management by fear" borde inte höra hemma i svenska företag, men kan tydligen ändå väljas för att uppnå kortsiktiga mål.

Man gör listor på företag som missköter sig i konsumentfrågor. Varför inte svartlista dem som missköter sig på arbetsmarknaden? Är en skinnjacka mer värd än en människa?

Den drabbade kan i bästa fall få hjälp den fackliga vägen, om facket har lust, ork och kompetens. Så är det dock inte alltid. och även här finns avskräckande exempel.

Om om mobbningens uppbyggnad och mekanik finns en bra bok: "Mobbning och svåra personkonflikter." Kommentus Förlag 1998. En forskargrupp har analyserat och kommenterat en rad typfall. En guldgruva för alla som är intresserade av personliga relationer i arbetslivet. Även vissa personalchefer borde läsa och försöka förstå den.

Troligen finns det massor av mobbade personer som föredrar en undanskymd tillvaro efter att ha blivit ordentligt stukade. . Tänk om alla drabbade kunde förena sina krafter för att avslöja och undanröja sådana missförhållanden.

--- "Fallet Gustaf på ABB" i Civilingenjören 98:4 är bara ett exempel. Ett annat exempel, närmast en thriller, finns HÄR!
Dessutom länkar om mobbning.

Prof. em. Jan Helander har föreslagit att företagens behandling av personal skall kontrolleras av "personalrevisorer". En motsvarighet till ekonomirevisor och miljörevisor med uppgift att bevaka hur personalpolicyn tillämpas i verkligheten.
Personalen bör betraktas som en reell tillgång, som skall skötas väl. (Och detta skall inte vara några tomma floskler). Liksom ekonomiska och miljömässiga missförhållande bör även de personella påtalas. Något som verkar riktigt från både human, etisk och ekonomisk synpunkt.

Om arbetsrätt.

Att kringgå LAS.
Lagen om anställningsskydd (las) anger vissa restriktioner för hur anställda får behandlas. Dessa uppfattas som hämmande för en del företag, speciellt sådana som önskar sanera, dvs. reducera och föryngra personalen utan att behöva ta hänsyn. För att kringgå LAS tillämpas särskilda strategier av vissa företag.

1. Stimulerad naturlig avgång.
Att skapa odrägliga förhållanden på arbetsplatsen är en klassisk metod som oftast är billigare än att köpa ut icke önskvärd personal. Den passar alla företag oavsett storlek och ekonomisk styrka. Bieffekter, som infarkt och självmord, leder visserligen också till önskat resultat, men kan väcka känslomässiga reaktioner som skadar företagets anseende. Det krävs därför viss försiktighet. Med lagen om kränkande särbehandling har tillämpandet försvårats, och i dagens arbetsmarknadsläge tål folk dessutom mera, så att metoden blir mindre verksam. Mera sofistikerade åtgärder kan krävas! (Exempel)

2. Bolagisering.
Denna metod, även använd av stat och kommun, är ett kraftfullt medel att komma till rätta med LAS. En del av Företaget knoppas av till en "juridisk enhet". Finessen är att lagen om förtur upphör så att den uppsagde inte kan göra anspråk på att återfå sitt tidigare arbete, eftersom han bytt bolag. Detta är speciellt användbart vid kvittblivning av äldre förbrukad personal.

3. "Tröghetslagen".
Personal har en tendens att med åren socialt rota sig fastare på sin bosättningsort. Detta kan man utnyttja genom att flytta verksamheten tillräckligt långt bort. Äldre, utbränd och mindre önskvärd personal hör då till dem som har svårast att flytta. Sedan är det fritt fram att fylla luckorna med friskt material. Bolaget kan till och med efter viss tid flytta tillbaka. Allt är snart glömt.

Har du läst daVinci-koden? Då har du kanske snart löst Caesarkoden. Vilken rot? Kolla HÄR!

Upprörande försäkringsskandal. Känd bedragare fortfarande fri. Sedan detta detta skrevs har många fula skelett upptäckts i garderoberna trots alla försök att sopa dem under mattan. Man undrar bara om de lurade och luttrade kunderna någonsin kommer att få upprättelse och kompensation.
En ovanligt ful typ av försäkringsbedrägeri där man minst väntar sig det skildras här. Jonas berättar om dåliga erfarenheter: Det är illa när oärliga människor lurar försäkrings-bolagen. Man lurar ju även de ärliga försäkringstagare som indirekt får betala för bedrägeriet. Minst lika illa är det när försäkringsbolagen tror att sådant ger dem rätt att slå tillbaka mot oskyldiga försäkringstagare. Jag är en av dem som drabbats av deras arrogansen. Jag ringde Skandia Sakförsäkringar (som nu övergått i annan form) och bad om en offert på en villa- och hemförsäkring. Efter en tid ringde bolagets ombud och vi diskuterade försäkringen per telefon. Jag sade att jag också gärna ville ha skydd för saker utanför hemmet, som en moped och en eka med aktersnurra. Då föreslog hon ett tillägg, en s.k. otursförsäkring, som ersatte skador upptill 20.000 kr "just för sådana fall". Det verkade perfekt, så jag accepterade. När försäkringsbrevet kom fanns där inskrivet ett tillägg för otursförsäkringen, så allt tycktes vara i ordning. Båten blev senare stulen. Vilken tur att jag tänkt på att försäkra den! Jag anmälde stölden till polisen och Skandia. Men Skandia svarade att försäkringen inte gällde för detta fall! De hänvisade till den särskilda villkorsbilagan. Jag hade uttryckligen förklarat vad jag ville ha. Dessutom hade jag läst igenom papperen väl, så detta förvånade mig. Visserligen har man hört att det kan döljas en del överraskningar i det finstilta, så nu kollade jag åter i försäkringsbrevet. Där fanns en villkorsbilaga med, men den gällde endast villan. Någon bilaga för hem- eller otursförsäkring fanns med. Men det står väl i brevet vilka bilagor som gäller, tänkte jag och kollade en gång till. I brevet fanns inte nämnt några bilagor alls! Jag hade således inte fått dessa bilagor, men inte heller någon antyda om sådana. Konstigt, sådant borde väl vara en rutinsak. Jag beställde de saknade bilagorna, och fann då helt riktigt undantag för båt. Varför hade jag då föreslagits denna försäkring? Och varför hade man undvikit att både omnämna och skicka bilagorna? Jag skrev och klagade: 1. Jag hade inte fått den försäkring jag begärt. 2. Man hade undanhållit mig viktig information, så att jag inte kunnat upptäcka felet. Detta var ju helt klart ett fel från bolagets sida. Oavsett om de berott på slarv eller nonchalans var det orimligt att jag skulle lida för det. Trots att jag betalt för en försäkring betydde det att jag haft dyrbar utrustning oförsäkrad. Det minsta jag kunde begära var en ursäkt och ersättning. Jag skrev om allt detta till Bolaget.	Svaret blev ett mycket arrogant brev från Skandias s.k. "Kundombudsman": Det borde jag väl begripa att försäkringen inte gällde i detta fall. Jag hänvisade till ombudet som sålt försäkringen. Då påstod man att det gick inte att spåra. (Det tror jag vad jag vill om.) För övrigt stod ord mot ord, framhöll han, och att villkoren ej skickats kunde inte bevisas. (Att hänvisningar till sådana därtill saknades tyckte han var ovidkommande.) Inte nog med detta. Brevet var därtill skrivet i en mycket insinuant ton, som jag fann kränkande. Mellan raderna antyddes att jag var en typisk bedragare, och min sort kände man minsann till. (Jag är en i högsta grad ärlig person med god utbildning, bra anställning och utan några prickar.) Nåja, ordet "Kundombudsman" var väl bara ett täcknamn. Det var väl en stackars tjänsteman med det otrevliga uppdraget att kategoriskt avspisa alla klagomål, tänkte jag. Högre upp skulle man väl inse att detta var ett allvarligt fel som kunde skada deras rykte. Alltså skrev jag till Ledningen om hur deras missar förorsakat mig skada. Ledningen svarade helt kort att de aldrig ifrågasatte sin Kundombudsman, och ärendet för deras del var avslutat! Det är uppenbart att när det stora bolaget begår misstag drar de sig inte för att missbruka sin makt över den lilla kunden. Nu gällde det i mitt fall "bara" ca 17.000 kr, och att göra rättssak av detta kunde kosta mer än det smakade. Det var väl bara att svälja förtreten att ha blivit kränkt lurad, och glädjas över att man inte blivit lurad på mera. Men jag måste ju undra om detta var satt i system. Jag berättade detta för en person som arbetat i försäkringsbranschen, och han sade att mitt fall var inte unikt. Man räknar cyniskt med att den lilla människan inte kan hävda sig mot det stora bolaget. Dessutom anser man ibland att detta är ett sätt att ge igen för de bedrägerier de själva utsätts för. Ombudens mål är att sälja så många försäkringar som möjligt utan något personligt ansvar, och de skyddas dessutom av bolaget. Sannolikt visste man vem som sålt försäkringen, sådant brukar spelas in, men jag skulle aldrig ha en chans att få rätt, hur fel de i själva verket hade. Alla former av försäkringsbedrägerier måste fördömas, även "omvänt försäkringsbedrägeri" som i detta fall. Må vara att det inte varit avsiktligt, vilket jag verkligen hoppas, men bolagets avoghet och nonchalans är skrämmande. Det minsta man kan begära är att det uppträder hederligt och anständigt och tar kunderna på allvar. Skandia har f.ö. även på andra områden visat brister i rutiner som vållat mig stora obehag, och jag har fått en allmän känsla av slapphet och ovilja när jag offrat en massa tid för att rätta till trassel de förorsakat. Nu har jag tröttnat och dragit slutsatsen att alla deras försäkringar är otursförsäkringar. Ett bolag som inte tar sina kunder på allvar skall man inte gynna, och jag har tagit konsekvensen av detta.
Sakförsäkringarna har överförts till ett annat bolag. Där påstår man sig nu vilja bli lyhörda för kunderna genom att inrätta en kundpanel. Inte en dag för tidigt. Tidigare offer lär dock knappast få någon upprättelse. Och Skandia är fortfarande skyldig mig en hel del. Jonas
Skriv vad du tycker HÄR

"Avtalet om att ni inte skall kunna sägas upp gäller
så länge ni är anställd hos oss.
Nu när ni fått sparken gäller det således inte längre."